När jag gick på högstadiet i Grängesberg så var urvalet inte så stort inom vilken musik man skulle hålla sig till. Antingen så lyssnade man på Kiss, Accept eller Iron Maiden och gjorde man inte det så lyssnade man på Duran Duran, Depeche Mode eller Bruce Springsteen. Som ni säkert förstått så höll jag till i den första kategorin av dessa jag nyss nämnt. Kiss var och är husgudar än idag även om Paul Stanley inte låter något vidare live. Nya plattan "Monster" är i alla fall hur bra som helst och årets bästa skulle jag nog vilja säga.
Hårdrocken som var så enkel på det glada 80-talet har fått fler grenar på sitt träd genom åren och under 90-talet var det grungen som härjade och enligt många så tog den stilen död på den traditionella hårdrocken. Till viss del så har dessa belackare rätt för det fanns identitetskriser i var och varannat band under en period på 90-talet. Iron Maiden böt sångare till Blaze Bayley och släppte plattan "The X Factor". När den kom så var tvivlen många på Iron Maiden och det är först på senare år den plattan fått den respekt den förtjänar. Judas Priest höll sig borta också under många år för att 1997 återvända med nye sångare Tim "Ripper" Owens och plattan "Jugulator". Kiss släppte "Revenge" i början av 90-talet för att sedan försvinna dom också fram till den sagolika succén med återföreningssvängen med Ace Frehley och Peter Criss.
Fanns det något band som höll fanan uppe då? Saxon är ett band som aldrig släpper dåliga plattor och "Forever Free", "Dogs Of War" och "Unleash The Beast" är bra plattor där den sistnämnda är fruktansvärt bra. Helloween fick en nystart i och med att Andi Deris ersatte Michael Kiske. "Master Of The Rings" och "Time Of The Oath" är riktigt jävla bra plattor. Motörhead levererar alltid så det bandet räknas inte. När det slog om till 2000-tal så poppade ett nytt fenomen upp där banden var amerikanska och musiken var väldigt radioanpassad. Nickelback (från Kanada), Creed, Staind och Linkin Park nådde enorma framgångar i Usa. Det fanns också något som kallades NU-metal där band som Slipknot och Korn skördade enorma framgångar. Ett annat band som kan stoppas in någonstans i dessa fack är Avenged Sevenfold som delar upp hårdrockarna i två läger. Jag hör till det fack som definitivt gillar det jag hör och naturligtvis så platsar Avenged Sevenfold inom den familj jag kallar för hårdrock. Jag länkar till låten "Seize The Day" som inte bara är en fantastisk låt. Videon är skitbra dessutom. Avenged Sevenfold- Seize The Day
Musik i allmänhet och hårdrock i synnerhet är helt underbart. Man tycker man hört så mycket, men samtidigt finns det en ocean med musik som man aldrig hört. Jag har gjort en lista över tidernas bästa hårdrockslåtar och jag kallar den för Johans Hårdrockstopp, men det kan ju faktiskt vara så att jag ännu inte hört världens bästa hårdrockslåt. Ämnet kommer att tas upp igen, jag lovar.
Tingsryd hemma under söndagen och jag är så ofin så jag kräver tre poäng.
Bra dag på jobbet.
Springsteen säljer slut två Friends Arena på nolltid. Den karln är ett unikum.
Vi säger så.
Du är bög!
SvaraRadera