Vändningen i Leksand!

Nerv är något som gör min passion för ishockey större än den jag känner för andra sporter. Att ligga under med 0-2 inför tredje perioden och vända på det hela genom att göra 3-2 med fem sekunder kvar av matchen är sånt som kan hända i denna underbara sport. Leksand gör en slätstruken figur i två perioder där BIK Karlskoga med hjälp av fantastiskt bra försvarsspel och en superb målvakt mycket rättvist leder med 2-0. Vad som sägs i periodpausen vet jag inte, men enligt uppgifter så ska Jacob Blomqvist pratat en hel del i alla fall.

Vad jag däremot vet är att Leksand kommer ut till tredje perioden där tränare Appelgren/Hellenberg stuvat om i samtliga formationer förutom den med Knuts-Karlsson-T.Forsberg. Det bästa draget som görs är att ungdomskedjen med Jacob De La Rose, Fredrik Händemark och Filip Forsberg åter får kampera ihop och som dom spelar. Tre unga killar som bara älskar att spela ishockey drar igång den stora vändningen med ett fantastiskt mål signerat Filip Forsberg. Patrick Hersley drar sen iväg en puck från blålinjen som Gistedt inte har skuggan av en chans att se. I och med dessa mål så vädrar även publiken att något är på gång och på slutet bärs spelarna fram av en publik som mer eller mindre hjälper spelarna att fullborda vändningen i och med att Mattias Timander skickar iväg ett slagskott i Power Play med fem sekunder kvar av matchen.

På minuskontot denna kväll ska läggas att publiken endast uppgår till 4200 och det är skitdåligt med tanke på att det trots allt handlar om seriefinal. En annan sak som är rätt så kasst är det faktum att vi har en klackledare som gav upp efter elva minuter av första perioden och i stället för att skicka fram andra att sköta den sysslan så kan det lika gärna skitas i klackledare överhuvudtaget. Klacken var inte speciellt bra till en början ska villigt erkännas, men att bara strunta i det är bara skitlöjligt.

Vi säger så.

Felix Baumgartner!

Människor som står ut och vågar saker utöver det vanliga är oerhört fascinerande i mina ögon. Söndagen den 14 oktober 2012 kommer att gå till historien som en helt värdelös höstdag vädermässigt i Sunnansjö, men dagen kommer också att bli ihågkommen för österrikaren Felix Baumgartner som tog sig 39.000 meter upp i luften i en ballong för att bli den förste som forslades genom ljudvallen under fritt fall. När han bröt ljudvallen var farten fantastiska 373 meter per sekund. Jag antar att sånt känns i kroppen och efter att ha ha fallit fritt i lite över fyra minuter vecklade han ut sin fallskärm. Helt otroligt häftigt och jag önskar jag vore lika modig, men med tanke på att jag är en aning höjdrädd så kommer jag inte att ge mig på detta.
Hatten av för Felix.

Kyrkor däremot är något jag kan hantera utan att varken bli höjdrädd eller feg. Kyrkresan har pågått ett tag nu och den startade i min dopkyrka i Karbenning och har sedan dess tagit oss upp till Trönö och nu är resan på väg söderut och vi lämnar Sollerön för att bege oss till Siljansnäs. Den som inte åkt vägen mellan Mora och Leksand utefter Siljan kan jag uppmana att göra det. Det är garanterat en av Sveriges finaste vägar rent naturmässigt. När man kommer till Siljansnäs så hittar man kyrkan på en höjd. 1868 påbörjades bygget av kyrkan och arkitekt var Johan Adolf Hawerman. Kyrkan var färdigställd 1875 och den invigdes den 2 maj samma år.

Kyrkan består av ett treskeppigt långhus och kyrktornet finns på den västra kortsidan. I öster finns en femsidig utbyggnad där sakristian är inhyst. Kyrkan är byggd av gråsten och väggarna är vitrappade. Taket är täckt av tjärat spån. Pellas Erik Persson och Söner i Mora tillverkade tornuret 1875. Sakristian ligger bakom altaret och koret och ett skrank skiljer sakristian ifrån kyrkorummet.

Altartavlan har motivet "Kristus i Örtagården" och konstnären är okänd. N.P. Linderberg i Sundsvall gjöt kyrkklockorna 1874. Dopskålen som är i silver fick kyrkan som gåva. Olof Hammarberg byggde den nuvarande orgeln 1961.

Nästa vecka är vi framme vid samhället som hyser Sveriges bästa hockeylag.

Vi säger så.

Ibland är det bara bra att ha fel!

Jag har varit lite avigt inställd till Erik Hanses de senaste veckorna där jag ansett att hans insatser gjort så att laget tappat poäng. Jag har tyckt att Jens Holmström skulle få chansen ett par matcher dels för att ruska liv i Hanses och dels så att han skulle få vila några matcher. Snacka om att han gav svar på tal istället under matchen i Örebro. Visst hade han hjälp av både ribban (första perioden) och stolpen (tredje perioden) och visst släpptes en del returer, MEN det som gör Hanses till den duktiga målvakt han är är det faktum att han studsar tillbaka trots att det börjat pyrt lite av missnöje bland fansen. Jag har aldrig varit orolig för jag vet att Leksands IF har en målvakt som kommer att nå upp till förra säsongens höjder.

Nu blev det 2-0 till Leksand borta mot Örebro och tre stycken nollor sprack. Erik Hanses höll nollan för första gången denna säsong och både Jacob De La Rose och Patrick Hersley gjorde sina första mål för säsongen. Den som imponerar på mig mest är dock Jon Knuts som match efter match efter match går in och gör ett helt otroligt jobb för laget. Tillsammans med Gabriel Karlsson utgör han en fullkomligt oslagbar duo när det gäller att döda utvisningar. Leksand ser riktigt bra ut just nu och jag hoppas fortfarande att Tommy Salo kör vidare på sin filosofi att inga NHL-spelare ska plockas in. Det skulle störa en harmoni som nu är helt fantastisk.

På tal om NHL så skulle det ha börjat i natt och det är fan bara sorgligt att det inte blir något på överskådlig framtid. Jag tog bort mitt gillande av Edmonton Oilers som en tyst protest mot lockouten.

Musikaliskt så har fredagen gått i Tiamats tecken och även fast det är deppigt så är det jävligt skönt att lyssna på mellan varven.

Sen undrar jag om busschaufförer inte behöver bry sig om högerregeln??

Vi säger så.

Sweden Rock Festival 2013!

Första gången jag besökte Sweden Rock var 1999 och Deep Purple avslutade det hela inför en rätt så gles publik. Det jag kommer ihåg för övrigt är att Scorpions var helt okej och att Manowar var skitdåliga. Året efter var jag aldrig iväg, men från 2001-2009 besöktes festivalen varje år och det var så att säga höjdpunkten på något vis. Det spelade liksom inte så stor roll vad som bokades för man visste i alla fall att man skulle vara närvarande. 2008 så hände något som gjorde att jag tänkte om. Det kan ha varit att jag började bli äldre eller också var det det faktum att vädret också gjorde sitt till. Det var nämligen minusgrader på nätterna och detta var juni månad och det var naturligtvis skittråkigt. 2010-2012 har jag inte varit på plats och jag har överlevt det också faktiskt.

2013 däremot kommer jag att närvara igen och den första anledningen stavas Rush. Denna fantastiska orkester från Kanada har bjudit mig på 3 stycken fantastiska spelningar på Globen i Stockholm de senaste åren och spelningen i maj förra året är det bästa jag sett någonsin alla kategorier. Bandsläppet för några veckor sedan som innehöll bland annat Krokus och Status Quo var också okej, men inte på grund av dessa band utan det faktum att tyska Axxis för första gången är bokade till festivalen. Sen kom släppet med UFO + några till som i mina ögon var ointressant. Det som däremot släpptes den 8 oktober 2012 var inte ointressant. Kiss kommer till Sweden Rock Festival och dom kommer att spela torsdagen den 6 juni och snacka om att det varit full fart på lite olika forum under måndagen. Dessutom släppte bandet en fantastisk platta ("Monster") i fredags som gör att det skapats en ny hype kring Kiss. För den som inte vill/kan se Kiss på Sweden Rock så finns det ytterligare en chans på Friends Arena i Stockholm den 1 juni.

Detta är rätt bra

Måndagen var bra och tisdagen ska förhoppningsvis kunna bli lika bra ifall Leksand spöar Västerås.

Vi säger så.

Ytterligare en vecka har passerat!

Tid är något som har en förmåga att gå väldigt fort. Vi är redan inne i oktober månad och hösten börjar knacka på dörren med vackra färger, men framförallt smyger sig kylan på. Det finns positiva saker med hösten också och en av de mest positiva sakerna är att hockeyn startar och i fredags var det lapp på luckan i Tegera Arena. Djurgården kom till Leksand och blev under tre perioder näst intill utspelade av ett Leksand som är rätt så bra just nu. Med tanke på spelat så kan man ju då ställa sig frågan varför Leksand bara fick två poäng och inte tre. Som jag ser det så är det målvaktsspelet det hänger på. Chet Picard i Djurgården var riktigt jävla bra medan vår akilleshäl denna säsong varit Erik Hanses. Han är inte alls uppe på samma nivå som han var i fjol och som vi vet att han kan vara. Jag ser därför gärna att Jens Holmström får starta ett par matcher nu dels för att hålla honom igång och sen för att vila Erik.

Djurgården behöver verkligen en kille som Gabriel Landeskog och det är inte säkert att det räcker heller för det såg inget vidare ut för Djurgårdens del spelmässigt. Douglas Murray var bara......stor, men till hans försvar ska sägas att det var andra matchen efter ett långt uppehåll. Douglas kommer också att bli en oerhört viktig kugge för Djurgården framöver. Leksand då? Jo det ser riktigt bra ut och i fredags hade laget fyra kedjor som satte tryck på Djurgårdens försvar. Förstalinan med Johan Ryno, Mark Hurtubise och Jens Bergenström procducerar bra, men det är andrakedjan med Pär Edblom, Michael Raffl och den fantastiska Filip Forsberg som bär Leksands IF just nu. Nästa anhalt Västerås på tisdag och det blir tufft där också.

Två möten med byalaget under söndagen hann det bli också där det ena var ett styrelsemöte och det andra ett medlemsmöte. Jag känner att jag växt in i rollen som ordförande på ett bra sätt och jag har fantastisk hjälp från övriga styrelsen och även bybor som hjälper mig med mycket av det praktiska jobbet.

Tack Sunnansjö.

Vi säger så.

Rammstein & Green Day!

En ny festival i Norrköping har gått ut stenhårt med sina första bokningar. Tyska Rammstein och amerikanska Green Day är bokade och vore jag ansvarig för Peace & Love skulle jag börja jobba och det på en endaste gång. Festivalen går under namnet Bråvalla Festival och den arrangeras samma helg som P&L. Rykten gör gällande att band som Daft Punk, Metallica och Queen Of The Stone Age också är aktuella för denna nykomling och då blir det knappast några 50.000 på P&L om inte de lyckas toppa Bråvalla artistmässigt.

Hur ska då P&L lyckas med det? Skulle Metallica också bokas till den nya festivalen så går det nog inte att toppa, men då måste festivalen i Borlänge se till att Kiss, AC/DC eller Iron Maiden spelar där. Eller varför inte nån superstjärna inom hiphopen typ P.Diddy eller varför inte Jay-Z återigen. Något stort måste bokas för festivaler kostar pengar och naturligtvis besöker man den festival som har artisterna som sticker ut.

För några år sedan spelade Mötley Crüe i Borlänge och det var lite häftigt, men att jämföra Mötley Crüe med Rammstein känns i dagsläget rätt futtigt. Summan av detta är att Peace & Love måste boka stora band för att ha någon chans och då undrar man hur det ska kunna gå med tanke på att festivalen hade skulder på 13 miljoner kronor.

Just nu står det 2-2 efter en spelad period i Oskarshamn. Leksand har återigen gjort mål i Power Play. I Stockholm ligger Djurgården under med 1-2 mot BIK Karlskoga och gissa om Gabriel Landeskog är efterlängtad.

Vi säger så.