Höst!

Jag har varit ledig denna onsdag, men jag har haft fullt upp i alla fall. Varje onsdag är det fotboll med ungarna i byn och det har varit fantastiskt uppskattat både från barn och deras föräldrar. Nu är det en gång kvar (nästa onsdag) innan vi ger oss för i år. Tanken är att det blir match mellan barnen och föräldrarna som avslutning och det kommer bli hur kul som helst.

Det som märktes under kvällen är också att hösten är på väg och med tanke på den fantastiska sommar vi haft så är det kanske på tiden att hösten tar vid. Det kändes kylslaget när jag cyklade hem och mina fingrar var rejält kalla när jag låste cykeln. När jag tinat upp så kom Jon på besök och vi hade en sittning med lite musik i listform som alltid är lika trevligt.

I morgon är det dags för omgång 3 i hockeyn och Modo gästar då vår arena. Tyvärr kan jag inte närvara för jag jobbar och stänger COOP samma tid som pucken släpps i Tegera Arena. Det är ny match och nya förutsättningar, men det behövs att Leksand kliver upp både ett och två snäpp jämfört med de två första matcherna. Jag är tämligen säker på att Alsenfelt vaktar kassen återigen och det jag vill se är ett jämnare spel där lite längre anfall kan åstadkommas samt att man fortsätter jobba på det defensiva. Modo hemma är inte omöjligt utan det ska kunna gå att ta en ny trepoängare, men då måste det klaffa över hela banan. Det är 53 fantastiskt spännande matcher kvar.

I hockeyallsvenskan så har Djurgården fått den start man vill ha med två segrar på två matcher, men laget för dagen är onekligen Karlskrona som med den gamle Leksandsmålvakten Patrik Galbraith nu vunnit tre raka matcher och målskillnaden är smått fantastiska 14-0. Lagen som fått pisk är Asplöven, Rögle och Södertälje. Kvällen hade en del skrällar där det blev förluster för Rögle, Malmö och Västerås. I morgon spelar Mora mot Timrå och då håller vi alla tummar och tår för laget från Medelpad.

Färjestad ligger för övrigt sist i SHL.

Vi säger så.

Rånet i Örebro!

Oskar Alsenfelt var bra i lördags mot Brynäs, men jag hade viss kritik till att han släppte in Brynäs 2-1 mål. I kväll i Örebro var Alsenfelt totalt felfri trots att han släppte in ett mål. Leksand gjorde två mål och vann därmed matchen. Säsongens första trepoängare är därmed bärgad och det var ett fall framåt också att det inte var lika virrigt i egen zon som i lördags. Örebro tryckte på hur mycket som helst under vissa perioder, men det kändes som ett lugnare Leksand i kväll.

Det som inte känns lika bra är att det skapas alldeles för lite i anfallszonen. Leksand skjuter sammanlagt 13 skott på mål och har på de inledande matcherna endast mäktat med 31 skott på mål. Det är naturligtvis alldeles för lite och att man efter två omgångar ligger på plats 7 med 3 inspelade poäng är egentligen helt fantastiskt. Skotten som Alsenfelt fått mot sig är uppe i 83 på de inledande matcherna. Börjar det inte produceras fler skott så kommer detta att bli en trist säsong. Det finns inte en suck att våra målvakter kommer att storspela i 55 omgångar.

Jag vill inte vara negativ och dyster, men jag trodde att lagbygget såg bra ut. Det oroar att spelare som Johan Ryno och Pär Edblom varit totalt osynliga hittills. Saknaden av Timander är jättestor naturligtvis och jag tycker Salo gjorde fel som lånade ut Alen Bibic till Almtuna. Det kommer att bli täta matcher och min tro är att Bibic kommer att behövas. Det förekommer rykten om Jeff Woywitka just nu och varför inte. Han har spelat 251 NHL-matcher för St.Louis och Dallas och en sådan pjäs skulle definitivt stärka upp defensiven.

Oerhört skönt med segern i kväll och förbannat kul att ungtuppen Jacob De La Rose fick avgöra. Rubriken hade kunnat ändras till "Kung Oskar" denna kväll.

Vi säger så.

Fortsatt serieledning!

När Liverpool gjorde 2-1 borta mot Swansea så började det kännas att det kan handla om 12 poäng på de 4 första matcherna. Nu slutade matchen till slut 2-2 efter att Swansea pressat ordentligt i andra halvlek. Sett till hela matchen så var ett oavgjort resultat rättvist och serieledningen gäller fortfarande efter nu fyra spelade omgångar. När jag ser Liverpool spela fotboll denna säsong så slås jag av att man återigen har börjat spela fotboll. Ett mittfält bestående av Lucas Leiva, Coutinho, Steven Gerrard och Jordan Henderson trillar boll på ett sätt som får mig att tro på att en topp 4 placering inte är omöjlig denna säsong.

Att sen ha Daniel Sturridge på topp gör inte saken sämre och i slutet av denna månad är Luiz Suarez tillbaka efter sin avstängning och det betyder att laget spetsas till ytterligare. Sturridge gjorde ett mål i kväll och toppar skytteligan med sina fyra fullträffar.

Swansea ska inte glömmas bort och pressen i andra halvlek var obeveklig. Jag har full förståelse att detta lag slog ut Malmö FF hur lätt som helst i kvalet till Europa League. Ett Malmö som för övrigt förlorade mot Djurgården denna kväll. Slutresultatet blev 0-2 och det spetsar till sig enormt i slutstriden i fotbollsallsvenskan.

Tisdag kväll betyder jobb till klockan 19:00 och därefter blir det att följa Leksands andra match i SHL borta mot Örebro. Det börjar redan talas om kris hit och dit, men det håller jag inte med om. Står det däremot noll i poängkolumnen efter matchen mot Färjestad på lördag så har vi fått den där uppförsbacken vi absolut inte ville ha. Men fan ska inte målas på väggen utan det är bara att ge 110% i varje byte i varje match så kommer poängen att trilla in på Leksands konto också.

Vi säger så.

Kyrkovalet 2013!

Det är inte bara ishockey som är viktigt i dessa dagar. Kyrkovalet är viktigt också även om jag som många andra tycker att kyrkan och politik inte ska höra ihop. Jag behöver inte hymla om vad jag röstade på heller utan det var kristdemokraterna som fick Hagbergs röst i detta val (precis som i kommunvalet för tre år sedan). Ni som läst denna blogg vet att jag och kyrkor har ett speciellt förhållande. Nu är det så att det är arkitekturen som attraherar mig och det är väldigt sällan jag går in i en kyrka. Däremot kommer jag aldrig att gå ur svenska kyrkan. Dels så kostar det egentligen inte många kronor (och man märker aldrig av dessa kronor heller) och sen vill jag gärna att kyrkan ska ha pengar så kyrkorna kan rustas och får stå kvar i många hundra år till.

Och när vi ändå är inne på kyrkoval och det så lämpligt är söndag så fortsätter jag min kyrkresa genom landet. Det är längesen nu som jag skrev några rader om kapellet i Yttermalung. Fortsätter man norrut mot Sälen så hamnar man i dansbandens Mecca, nämligen Malung. Kyrkan är från början en medeltida kyrka som tros vara byggd 1365. Ombyggnad av kyrkan har skett i etapper och den första skedde i slutet av 1400 och början av 1500-talet. 1737 skedde den senaste ombyggnaden och då blev kyrkan en korskyrka. Den senaste renoveringen skedde 1958.

Och som vanligt när det gäller kyrkor så finns det en del gamla saker att avnjuta om man går in i kyrkan i Malung. Predikstolen är från 1686 och innehåller skulpturer på de fyra evangelisterna. Jonas Holmin som kom från Västerås tillverkade år 1765 altartavlan. Två skulpturer föreställande Johannes döparen och Jesus som smärtornas man tros vara gjorda Haken Gulleson och man tror att tillverkningen skedde tidigt 1500-tal. S:t Olof som är Malungs skyddshelgon finns också som skulptur i kyrkan och den är troligen tillverkad i Lübeck sent 1300-tal.

Texten kring Malungs kyrka är tagen från wikipedia och den som vill hänger med när resan fortsätter om en vecka.

Vi säger så.

SHL-premiär!

Det var ett tag sedan jag skrev något här, men eftersom hockeyn nu har börjat så är det dags att ta upp tråden igen. Och man vet aldrig hur mycket människor man kan reta upp. Jag försöker alltid vara objektiv när det handlar om sport. Naturligtvis kan jag stå uppe i Leksand och vråla åt domaren att han är helt jävla kass, men oftast så går det över när man får distans till det hela.

Det var premiär i SHL denna vackra lördagseftermiddag och jag var inte nöjd med domare Sören Persson och Wolmer Edqvist i och med en situation med Johan Ryno och Sebastian Enterfeldt. Ryno får ta emot en smäll i huvudhöjd och det renderar inte ens i två minuter. Där var jag och många med mig missnöjda, men det är egentligen det enda fel som domarna gör denna dag. Det är knappast domarnas fel att Leksand klantar sig två gånger och har sex man på banan. Det är inte heller domarens fel att Micke Johansson är solklart offside i en situation i tredje perioden. Det håller dock inte personen bakom mig med om utan han blir skogstokig på linjemannen och jag lovar att han slagit ihjäl vederbörande om han fått tag på honom där och då :).

Om man ska summera matchen så är det för det första förbannat skönt att vi är tillbaka i högsta ligan. Båda klackarna bidrar till en fantastisk stämning i Tegera Arena och jag kan garantera att samtliga Brynäsare i detta land är glada att Leksand är tillbaka.

Leksand går ut rätt hårt, men jag tycker Brynäs egentligen har kontroll över matchen i samtliga perioder. Brynäs är lite bättre, lite tuffare, lite bättre tålamod och framförallt syns det vilket av dessa lag som spelat i elitserien de senaste sju åren. Trots det så tar Leksand ledningen genom Johan Svedberg på en egen retur. Ledningen står sig perioden ut och här någonstans så verkar det som att vi på ståplats är nöjda. Vi leder mot Brynäs i SHL-premiären liksom. Det är två perioder kvar och magin från första perioden försvinner på något konstigt sätt på norra stå. Visst låter vi, men absolut inte lika mycket som i första perioden.

Andra perioden blir ett totalt tryck mot Oscar i Leksandsmålet och jag står och tänker att det vore jävligt trist om Leksand ska falla tillbaka i gamla synder och göra rent ut sagt usla andraperioder. Brynäs kvitterar genom Andreas Thuresson och han ger även laget ledningen med 2-1 endast sju sekunder innan andra periodvilan. Det som är synd med hans andra mål är det faktum att den ska Oscar ta och det gör han 99 gånger av 100. Det spelar inte så stor roll om han är Leksands kanske bäste spelare före och efter detta mål. Han får INTE släppa den pucken. Det skapar dålig energi både på isen och bland publiken. Och som många skriver på diverse forum denna kväll så hade siffrorna blivit större utan Oscar i mål och det är förvisso sant, men det ändrar inte det faktum att han måste ta Thuressons 2-1 mål.

Tredje perioden är relativt jämn och det enda som händer i målväg är att Brynäs gör 3-1 genom Bill Sweatt. Visst försöker Leksand skapa tryck och det närmaste man kommer är ett ribbskott av Jacob Blomqvist. Som helhet så är resultatet rättvist och jag imponeras av det faktum att Brynässpelarna i egen zon alltid hade sig själva mellan puck och Leksandsspelare. Jörgen Sundqvist, Lukas Kilström och Simon Bertilsson spelar fantastiskt smart matchen igenom och det är detta vi får ställa in oss på i fortsättningen. Det blir skitsvårt detta och den som trodde att toppen i allsvenskan inte är så långt från elitserien får tänka om. Men det ska bli jävligt kul också.

Spelarkritik i Leksand då? Oscar Alsenfelt är jättebra förutom en sak. Mikael Johanssons första period är bland det bästa jag sett i Leksand på många år. Ryan Russell kommer att bli hur viktig som helst i boxplay och vår fjärdekedja med Knuts, Gabbe och Tobias Forsberg går in och kör byte efter byte. Ryno är tämligen kass och Tom Linder såg svajig ut i vissa situationer. Matt Fornataro och Jens Jakobs var totalt osynliga och vi måste kräva mer av våra nyförvärv.

Vi knyter näven och kommer igen för det gör vi alltid.

Vi säger så.

Kärleken till ett lag!

Jag vet inte riktigt var jag ska börja, men vi börjar med en kokande Tegera Arena i går kväll runt klockan 18.00. Rögle är besegrade med 3-1 och med tre minuter kvar av matchen ställer sig hela hallen upp och vrålar "Vi är tillbaka". Spelarna börjar slå sina klubbor i isen med ungefär en och en halv minut kvar och det stora jublet bryter ut tio sekunder innan slutsignal när Leksands spelare inte kan hållas tillbaka längre. I denna sekund känner jag en enorm glädje, men framförallt en stor stolthet över det som spelarna och vi på läktaren åstadkommit inte bara i denna match utan under hela denna fantastiska säsong.

Leksands IF spelar elitseriehockey säsongen 2013/14 och jag ska nu försöka ge mig på att summera det hela.

Inför säsongen 2010/11 blev jag medlem i Leksands Superstars och när erbjudandet damp ner i brevlådan att jag kunde köpa säsongskort på ståplats för en billig peng slog jag till. VD i Leksands IF var Mats Aspemo och han hade en oerhört konstig idé och det var att Leksands IF i två perioder skulle anfalla mot den södra läktaren i stället för mot norra stå som det varit ända sen arenan byggdes. Detta testades under Clas Ohlson Cup och när serien sen startade så var det som vanligt igen. Leksand anföll mot oss i klacken under första och tredje perioden. Serien startade den 15 september och Mora krossades med 7-1. Mats Wennerholm på Aftonbladet började prata om elitserien och som supporter var man nöjd.

Nu blev säsongen en otrolig uppförsbacke där den största förnedringen var när just det Mora som krossats i Omgång 1 vann den oerhört hypade utomhusmatchen den 26 februari med 4-1. Leksands IF var vid det här laget ett lag som var slaget i spillror och det tog slut den 12 mars i förkvalet när Mora återigen kom till Leksand och vann. Denna gång spelades matchen inomhus och det slutade 2-5. En av de sämsta säsongerna en upplaga av Leksands IF gjort var äntligen till ända och ser man i backspegeln så fanns det inte mycket att glädjas åt. Det var en del individuella prestationer som stack ut. Bland annat gjorde Daniel Hermansson ett fantastiskt mål mot Almtuna där den stackars backen blev lurad ända upp till korvkön i Mora ishall. En annan sak jag minns är en match mot Oskarshamn där det står 1-5 efter två perioder. Leksand försöker verkligen i tredje och Victor Rask är millimeter ifrån att göra 4-5 efter ungefär halva tredje perioden, men när han missar går luften ur och Leksand förlorar med 3-5. Det största minnet är dock hur Johan Ryno totaldominerade denna match. Jag stod på läktaren och tänkte att det skulle vara jävligt skönt att ha denne herre i vårat lag och alla vet att den önskningen faktiskt slog in.

Vid det här laget hade Tommy Salo trätt in som ny sportchef och i ärlighetens namn kunde han inte göra så mycket åt det fria fall som Leksands IF befann sig i när han tog över. Det första han började prata om var att det skulle satsas på två stycken producerande femmor och två stycken femmor som skulle göra det svårt för motståndarna. Detta kallas i NHL för special teams och är oerhört viktigt för ett hockeylag. Den första värvningen Salo gör är att han hämtar en back vid namn Joonas Rönnberg från sin gamla klubb Oskarshamn, men framförallt börjar han rensa i truppen. Det försvinner spelare inför säsongen 2011/12 och många av dessa är helt enkelt inte Salo intresserade av att behålla. Två spelare som gärna fått vara kvar var Tomas Kollar och Jesper Ollas. Jesper skrev på för Brynäs och Kollar valde Malmö och det han gör mot föreningen Leksands IF är inte acceptabel. Att som lagkapten smita ut bakvägen när laget gjort en dålig säsong i stället för att knyta näven i fickan och gå i bräschen för laget är i mina ögon oförlåtligt och jag hoppas verkligen att han sitter nere i Malmö nu och mår bra med sitt val.

Modo ska tackas i och med att man inte är intresserade av att skriva nytt kontrakt med Mattias Timander. I stället väljer denne backgigant att skriva på för Leksands IF och ytterligare en pusselbit faller på plats. Att sen spela Alen Bibic ihop med Timander under stora delar av säsongen är ett smart drag av herrar Eriksson/Olsson som fick starta säsongen i båset. Snacka om att Bibic växte som spelare i och med detta. Att Timander skrev på för Leksand betydde att laget fick den klippa i försvaret man inte haft på mycket länge. Tre backar förpassade Salo ut i kylan (Stefan Erkgärds, Erik Moe och Tommy Enström) och defensiven blev oerhört solid mycket tack vare att Erik Hanses fortsatte att utvecklas. Hanses var bäste målvakt i hockeyallsvenskan 2011/12. Från Österrike hämtades en herre vid namn Michael Raffl och från Modo kom Jacob Blomqvist som i Örnsköldsvikslaget ofta fick mycket sparsamt med speltid.

Ett stabilt Leksands IF genomförde säsongen på ett sätt som gjorde att man som supporter började återfå hoppet. Det blev återigen kvalserien för laget och första matchen vanns i Örebro med 3-2 och sen är man ett stolpskott (Jens Bergenström) med en och en halv minut kvar ifrån att även vinna med 3-2 mot Timrå hemma. Nu slutar det i stället med att Timrå vinner med 3-2 i förlängning. Höjdpunkten i kvalserien kommer den 31 mars 2012 när Leksand spelar ur Djurgården ur elitserien inför en kokande Tegera Arena. I denna match är det tre ungdomar vid namn Jacob De La Rose, Filip Forsberg och Fredrik Händemark som löser upp nervknutarna genom att i andra perioden göra 1-0 (De La Rose). Sen när mister Leksand Jens Bergenström i tredje perioden gör 2-0 så lyfter taket i arenan och Djurgårdens elitseriesxistens tar slut. Framspelare til Jensa är två stycken herrar som Salo plockat in under säsongen. Johan Ryno som jag skrivit om tidigare och Mark Hurtubise handlar det om och dessa herrar ska också spela stora huvudroller under den säsong som just nu är på väg att avslutas.

När Djurgården var ur elitserien så var känslan att både lag och supportrar var nöjda med säsongen och till slut så missades elitserien och i stället fick Timrå och Rögle gratuleras. Efter sista matchen mot Örebro så intervjuades Mattias Timander och hans hälsning till fansen var då att han skrivit på ett nytt kontrakt med Leksands IF och därmed var den viktigaste pusselbiten inför kommande säsong lagd.

Tommy Salo är inte känd för att kompromissa och under förra säsongen så fick tränarparet Niklas Eriksson och Christer Olsson sparken och ny tränare blev Andreas Appelgren. Inför denna säsong så plockades Pär Hellenberg in som tränare bredvid Appelgren och gruppen dom fick jobba med var nästan identisk med den som avslutade förra säsongen. Två nya spelare plockades in och det skulle visa sig att fingertoppskänslan i de värvningarna var extremt bra. Kevin Kapstad hittade Tommy Salo i den tyska andradivisionen och Pär Edblom var en grovjobbare i Örebro. Kevin Kapstad spelade en huvudroll direkt när hockeyallsvenskan startade den 12 september. Nykomlingen Karlskrona kom till Tegera på besök och matchen vanns med 5-1 efter bland annat fyra poäng av Kapstad. Det jag mest minns från denna match är dels att Karlskrona hade med sig fans från Blekinge som gjorde att inramningen blev suverän. Dessutom pratade jag en del med Pelle Rosendal (efter två säsonger i klacken börjar man känna igen en del) och han sa att eftersom han nu sagt upp CMore och gått över till Viasat så kommer Leksand att gå upp i elitserien.

När man står på läktaren så funderar i alla fall jag en hel del och det som tidigt utkristalliserade sig var det faktum att Leksands IF denna säsong var sjukt stabila defensivt och dessutom så fanns det matchvinnare som kunde avgöra täta och jämna matcher. Filip Forsberg visade att han tagit ytterligare ett kliv i sin hockeykarriär. Patrick Hersley som kommit mitt under förra säsongen började blomma ut som en riktig fältherre i Leksands försvar. Man förlorade inte två matcher i rad på hela säsongen förrän i slutet av serien när man torskade tre i rad mot BIK Karlskoga, Västerås och Örebro. En viss oro infann sig men samtidigt så var känslan den att denna upplaga av Leksands IF har något i sig som jag aldrig tidigare sett och då har jag ändå följt laget sen säsongen 1988-89. Den enda oron man kände under grundserien var att Erik Hanses inte kom upp i den kapacitet han visat under förra säsongen. Det löste dock Tommy Salo också genom att skicka reservmålvakt Holmström till Danmark och samtidigt lånades Oscar Alsenfelt in från Modo.

Salo och hela landet visste vad denne Alsenfelt gjort när Växjö tog sig upp i elitserien. Han gick då in i sin bubbla, konkurrerade ut Karol Krizan och tog mer eller mindre upp Växjö i elitserien på egen hand. Hanses fick chansen i början av kvalserien, men när man förlorade bortamatchen mot Örebro (2-5) trots ledning med 2-0 så blev det Alsenfelt för hela slanten sedan. Rögle (4-0), Timrå (6-2), Västerås (3-1),Västerås (4-1), Timrå (8-3) och Rögle (3-1) talar sitt tydliga språk och detta är resultat som gör att Leksands IF är klart för elitseriespel nästa säsong. Mitt Leksands IF är klart för elitserien nästa säsong. Jag har inte fattat det ännu faktiskt och samtidigt som jag skriver detta så kommer äntligen glädjetårarna och jag ryser i hela kroppen. Jag gick aldrig ner på isen igår utan jag stod kvar på ståplats och lutad mot ett räcke tänkte jag att ni så JÄVLA VÄRDA detta alla ni som tog isen i besittning. Samtidigt så är jag naturligtvis också värd detta, men att se denna fantastiska glädje hos alla dessa människor gamla som unga gör att jag känner en oerhörd stolthet och glädje i mitt 42-åriga hjärta.

Sen är det fruktansvärt stort att se Michael Raffl komma åkande i full fart över hela planen för att dunka klubba, kropp och banne mig hela världen i plexit framför norra stå. Det är lika stort att se Patrik Hersley och alla andra spelare stå och sjunga med i våra ramsor. Det är fruktansvärt stort att se Mattias Timander stå och klappa takten samtidigt som hela karln bara ler. Det är hur stort som helst att se Patrick Hersley åka och hämta Simon Mattsson och låta honom få komma ut på isen och känna på denna helt otroliga atmosfär. Det är stort att se hela arenan stå upp med tre minuter kvar och vråla "VI ÄR TILLBAKA". Det är stort när Pelle Prestberg gör 1-0. Det är stort när Jens Bergenström gör 2-0. Det är ren jävla magi när Tobbe Forsberg styr in 3-1.

Men det största är att se Jens Bergenström bli intervjuad av Niklas Jihde och han får inte fram ord för sina känslor utan han bara gråter. Denne krigare som aldrig ens haft en tanke på att lämna Leksands IF trots bud från andra klubbar och det enbart på grund av att han visste att han skulle få uppleva denna magiska kväll.

Jag är helt tagen av detta och nu sprutar tårarna och jag har nog äntligen fattat att vi är fan tillbaka i elitserien i ishockey. Vilken jävla grej.

Jag tackar Leksands IF och våra fantastiska supportrar för en underbar resa som är den överlägset bästa jag varit med om.

Vi säger så.

Västerås-Leksand 1-3!

Jag känner att jag är oerhört fokuserad på denna kvalserie just nu. Matchen borta mot Västerås var en uppvisning i hur man stänger en match vid ledning 2-1. I ärlighetens namn så är Västerås bättre än Leksand sett över tre perioder, men Leksand har det där lilla extra flytet just nu där dom dels gör oerhört psykologiskt viktiga mål (Jensas 2-1 i slutet av andra perioden) samt att de övriga resultaten går Leksands väg också (Timrå-Rögle 3-5).

Om vi återgår till själva matchen så visar Johan Svedberg att han är en oerhörd klippa i såna här matcher. Oscar Alsenfelt i mål ser trygg och stabil ut. Offensivt så kan laget betydligt bättre och jag antar att det kommer bli ett helt annat tempo i Tegera Arena när serien vänder på tisdag. Då är det bäst för Västerås att dom är med från början för annars kommer stormen att svepa in och ta med sig det laget också precis som Timrå fick erfara i torsdags.

Det som blev matchens snackis var när David Lundbohm knätacklar och det spelar ingen roll hur mycket Johan Thornberg försvarar tacklingen. I mina ögon är det hur fult som helst och förutom kneeing så är det interference också för Raffl har spelat ifrån sig pucken och man ser tydligt på samtliga repriser att Lundbohm enbart går in för att ta Raffl. Att sen Viktor Mårtensson återigen bevisar att hans IQ ligger på ungefär samma nivå som en guldfisk är ingen högoddsare. Vilken jävla sopa.

Nu ser vi framåt och den kommande veckan kan bli hur trevlig som helst. Tre poäng på tisdag mot Västerås hjälper skutan Leksands IF att se hamnen ännu tydligare. Vi ser fram emot denna vecka med en ödmjuk inställning och jag lovar att publiken kommer att hjälpa laget lika mycket på tisdag som vi gjorde i torsdags. Vårat mål är klart och nu ska pucken vrålas in till varje pris.

Vi säger så.