Det var ett tag sedan jag skrev något här, men eftersom hockeyn nu har börjat så är det dags att ta upp tråden igen. Och man vet aldrig hur mycket människor man kan reta upp. Jag försöker alltid vara objektiv när det handlar om sport. Naturligtvis kan jag stå uppe i Leksand och vråla åt domaren att han är helt jävla kass, men oftast så går det över när man får distans till det hela.
Det var premiär i SHL denna vackra lördagseftermiddag och jag var inte nöjd med domare Sören Persson och Wolmer Edqvist i och med en situation med Johan Ryno och Sebastian Enterfeldt. Ryno får ta emot en smäll i huvudhöjd och det renderar inte ens i två minuter. Där var jag och många med mig missnöjda, men det är egentligen det enda fel som domarna gör denna dag. Det är knappast domarnas fel att Leksand klantar sig två gånger och har sex man på banan. Det är inte heller domarens fel att Micke Johansson är solklart offside i en situation i tredje perioden. Det håller dock inte personen bakom mig med om utan han blir skogstokig på linjemannen och jag lovar att han slagit ihjäl vederbörande om han fått tag på honom där och då :).
Om man ska summera matchen så är det för det första förbannat skönt att vi är tillbaka i högsta ligan. Båda klackarna bidrar till en fantastisk stämning i Tegera Arena och jag kan garantera att samtliga Brynäsare i detta land är glada att Leksand är tillbaka.
Leksand går ut rätt hårt, men jag tycker Brynäs egentligen har kontroll över matchen i samtliga perioder. Brynäs är lite bättre, lite tuffare, lite bättre tålamod och framförallt syns det vilket av dessa lag som spelat i elitserien de senaste sju åren. Trots det så tar Leksand ledningen genom Johan Svedberg på en egen retur. Ledningen står sig perioden ut och här någonstans så verkar det som att vi på ståplats är nöjda. Vi leder mot Brynäs i SHL-premiären liksom. Det är två perioder kvar och magin från första perioden försvinner på något konstigt sätt på norra stå. Visst låter vi, men absolut inte lika mycket som i första perioden.
Andra perioden blir ett totalt tryck mot Oscar i Leksandsmålet och jag står och tänker att det vore jävligt trist om Leksand ska falla tillbaka i gamla synder och göra rent ut sagt usla andraperioder. Brynäs kvitterar genom Andreas Thuresson och han ger även laget ledningen med 2-1 endast sju sekunder innan andra periodvilan. Det som är synd med hans andra mål är det faktum att den ska Oscar ta och det gör han 99 gånger av 100. Det spelar inte så stor roll om han är Leksands kanske bäste spelare före och efter detta mål. Han får INTE släppa den pucken. Det skapar dålig energi både på isen och bland publiken. Och som många skriver på diverse forum denna kväll så hade siffrorna blivit större utan Oscar i mål och det är förvisso sant, men det ändrar inte det faktum att han måste ta Thuressons 2-1 mål.
Tredje perioden är relativt jämn och det enda som händer i målväg är att Brynäs gör 3-1 genom Bill Sweatt. Visst försöker Leksand skapa tryck och det närmaste man kommer är ett ribbskott av Jacob Blomqvist. Som helhet så är resultatet rättvist och jag imponeras av det faktum att Brynässpelarna i egen zon alltid hade sig själva mellan puck och Leksandsspelare. Jörgen Sundqvist, Lukas Kilström och Simon Bertilsson spelar fantastiskt smart matchen igenom och det är detta vi får ställa in oss på i fortsättningen. Det blir skitsvårt detta och den som trodde att toppen i allsvenskan inte är så långt från elitserien får tänka om. Men det ska bli jävligt kul också.
Spelarkritik i Leksand då? Oscar Alsenfelt är jättebra förutom en sak. Mikael Johanssons första period är bland det bästa jag sett i Leksand på många år. Ryan Russell kommer att bli hur viktig som helst i boxplay och vår fjärdekedja med Knuts, Gabbe och Tobias Forsberg går in och kör byte efter byte. Ryno är tämligen kass och Tom Linder såg svajig ut i vissa situationer. Matt Fornataro och Jens Jakobs var totalt osynliga och vi måste kräva mer av våra nyförvärv.
Vi knyter näven och kommer igen för det gör vi alltid.
Vi säger så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar