Kärleken till ett lag!

Jag vet inte riktigt var jag ska börja, men vi börjar med en kokande Tegera Arena i går kväll runt klockan 18.00. Rögle är besegrade med 3-1 och med tre minuter kvar av matchen ställer sig hela hallen upp och vrålar "Vi är tillbaka". Spelarna börjar slå sina klubbor i isen med ungefär en och en halv minut kvar och det stora jublet bryter ut tio sekunder innan slutsignal när Leksands spelare inte kan hållas tillbaka längre. I denna sekund känner jag en enorm glädje, men framförallt en stor stolthet över det som spelarna och vi på läktaren åstadkommit inte bara i denna match utan under hela denna fantastiska säsong.

Leksands IF spelar elitseriehockey säsongen 2013/14 och jag ska nu försöka ge mig på att summera det hela.

Inför säsongen 2010/11 blev jag medlem i Leksands Superstars och när erbjudandet damp ner i brevlådan att jag kunde köpa säsongskort på ståplats för en billig peng slog jag till. VD i Leksands IF var Mats Aspemo och han hade en oerhört konstig idé och det var att Leksands IF i två perioder skulle anfalla mot den södra läktaren i stället för mot norra stå som det varit ända sen arenan byggdes. Detta testades under Clas Ohlson Cup och när serien sen startade så var det som vanligt igen. Leksand anföll mot oss i klacken under första och tredje perioden. Serien startade den 15 september och Mora krossades med 7-1. Mats Wennerholm på Aftonbladet började prata om elitserien och som supporter var man nöjd.

Nu blev säsongen en otrolig uppförsbacke där den största förnedringen var när just det Mora som krossats i Omgång 1 vann den oerhört hypade utomhusmatchen den 26 februari med 4-1. Leksands IF var vid det här laget ett lag som var slaget i spillror och det tog slut den 12 mars i förkvalet när Mora återigen kom till Leksand och vann. Denna gång spelades matchen inomhus och det slutade 2-5. En av de sämsta säsongerna en upplaga av Leksands IF gjort var äntligen till ända och ser man i backspegeln så fanns det inte mycket att glädjas åt. Det var en del individuella prestationer som stack ut. Bland annat gjorde Daniel Hermansson ett fantastiskt mål mot Almtuna där den stackars backen blev lurad ända upp till korvkön i Mora ishall. En annan sak jag minns är en match mot Oskarshamn där det står 1-5 efter två perioder. Leksand försöker verkligen i tredje och Victor Rask är millimeter ifrån att göra 4-5 efter ungefär halva tredje perioden, men när han missar går luften ur och Leksand förlorar med 3-5. Det största minnet är dock hur Johan Ryno totaldominerade denna match. Jag stod på läktaren och tänkte att det skulle vara jävligt skönt att ha denne herre i vårat lag och alla vet att den önskningen faktiskt slog in.

Vid det här laget hade Tommy Salo trätt in som ny sportchef och i ärlighetens namn kunde han inte göra så mycket åt det fria fall som Leksands IF befann sig i när han tog över. Det första han började prata om var att det skulle satsas på två stycken producerande femmor och två stycken femmor som skulle göra det svårt för motståndarna. Detta kallas i NHL för special teams och är oerhört viktigt för ett hockeylag. Den första värvningen Salo gör är att han hämtar en back vid namn Joonas Rönnberg från sin gamla klubb Oskarshamn, men framförallt börjar han rensa i truppen. Det försvinner spelare inför säsongen 2011/12 och många av dessa är helt enkelt inte Salo intresserade av att behålla. Två spelare som gärna fått vara kvar var Tomas Kollar och Jesper Ollas. Jesper skrev på för Brynäs och Kollar valde Malmö och det han gör mot föreningen Leksands IF är inte acceptabel. Att som lagkapten smita ut bakvägen när laget gjort en dålig säsong i stället för att knyta näven i fickan och gå i bräschen för laget är i mina ögon oförlåtligt och jag hoppas verkligen att han sitter nere i Malmö nu och mår bra med sitt val.

Modo ska tackas i och med att man inte är intresserade av att skriva nytt kontrakt med Mattias Timander. I stället väljer denne backgigant att skriva på för Leksands IF och ytterligare en pusselbit faller på plats. Att sen spela Alen Bibic ihop med Timander under stora delar av säsongen är ett smart drag av herrar Eriksson/Olsson som fick starta säsongen i båset. Snacka om att Bibic växte som spelare i och med detta. Att Timander skrev på för Leksand betydde att laget fick den klippa i försvaret man inte haft på mycket länge. Tre backar förpassade Salo ut i kylan (Stefan Erkgärds, Erik Moe och Tommy Enström) och defensiven blev oerhört solid mycket tack vare att Erik Hanses fortsatte att utvecklas. Hanses var bäste målvakt i hockeyallsvenskan 2011/12. Från Österrike hämtades en herre vid namn Michael Raffl och från Modo kom Jacob Blomqvist som i Örnsköldsvikslaget ofta fick mycket sparsamt med speltid.

Ett stabilt Leksands IF genomförde säsongen på ett sätt som gjorde att man som supporter började återfå hoppet. Det blev återigen kvalserien för laget och första matchen vanns i Örebro med 3-2 och sen är man ett stolpskott (Jens Bergenström) med en och en halv minut kvar ifrån att även vinna med 3-2 mot Timrå hemma. Nu slutar det i stället med att Timrå vinner med 3-2 i förlängning. Höjdpunkten i kvalserien kommer den 31 mars 2012 när Leksand spelar ur Djurgården ur elitserien inför en kokande Tegera Arena. I denna match är det tre ungdomar vid namn Jacob De La Rose, Filip Forsberg och Fredrik Händemark som löser upp nervknutarna genom att i andra perioden göra 1-0 (De La Rose). Sen när mister Leksand Jens Bergenström i tredje perioden gör 2-0 så lyfter taket i arenan och Djurgårdens elitseriesxistens tar slut. Framspelare til Jensa är två stycken herrar som Salo plockat in under säsongen. Johan Ryno som jag skrivit om tidigare och Mark Hurtubise handlar det om och dessa herrar ska också spela stora huvudroller under den säsong som just nu är på väg att avslutas.

När Djurgården var ur elitserien så var känslan att både lag och supportrar var nöjda med säsongen och till slut så missades elitserien och i stället fick Timrå och Rögle gratuleras. Efter sista matchen mot Örebro så intervjuades Mattias Timander och hans hälsning till fansen var då att han skrivit på ett nytt kontrakt med Leksands IF och därmed var den viktigaste pusselbiten inför kommande säsong lagd.

Tommy Salo är inte känd för att kompromissa och under förra säsongen så fick tränarparet Niklas Eriksson och Christer Olsson sparken och ny tränare blev Andreas Appelgren. Inför denna säsong så plockades Pär Hellenberg in som tränare bredvid Appelgren och gruppen dom fick jobba med var nästan identisk med den som avslutade förra säsongen. Två nya spelare plockades in och det skulle visa sig att fingertoppskänslan i de värvningarna var extremt bra. Kevin Kapstad hittade Tommy Salo i den tyska andradivisionen och Pär Edblom var en grovjobbare i Örebro. Kevin Kapstad spelade en huvudroll direkt när hockeyallsvenskan startade den 12 september. Nykomlingen Karlskrona kom till Tegera på besök och matchen vanns med 5-1 efter bland annat fyra poäng av Kapstad. Det jag mest minns från denna match är dels att Karlskrona hade med sig fans från Blekinge som gjorde att inramningen blev suverän. Dessutom pratade jag en del med Pelle Rosendal (efter två säsonger i klacken börjar man känna igen en del) och han sa att eftersom han nu sagt upp CMore och gått över till Viasat så kommer Leksand att gå upp i elitserien.

När man står på läktaren så funderar i alla fall jag en hel del och det som tidigt utkristalliserade sig var det faktum att Leksands IF denna säsong var sjukt stabila defensivt och dessutom så fanns det matchvinnare som kunde avgöra täta och jämna matcher. Filip Forsberg visade att han tagit ytterligare ett kliv i sin hockeykarriär. Patrick Hersley som kommit mitt under förra säsongen började blomma ut som en riktig fältherre i Leksands försvar. Man förlorade inte två matcher i rad på hela säsongen förrän i slutet av serien när man torskade tre i rad mot BIK Karlskoga, Västerås och Örebro. En viss oro infann sig men samtidigt så var känslan den att denna upplaga av Leksands IF har något i sig som jag aldrig tidigare sett och då har jag ändå följt laget sen säsongen 1988-89. Den enda oron man kände under grundserien var att Erik Hanses inte kom upp i den kapacitet han visat under förra säsongen. Det löste dock Tommy Salo också genom att skicka reservmålvakt Holmström till Danmark och samtidigt lånades Oscar Alsenfelt in från Modo.

Salo och hela landet visste vad denne Alsenfelt gjort när Växjö tog sig upp i elitserien. Han gick då in i sin bubbla, konkurrerade ut Karol Krizan och tog mer eller mindre upp Växjö i elitserien på egen hand. Hanses fick chansen i början av kvalserien, men när man förlorade bortamatchen mot Örebro (2-5) trots ledning med 2-0 så blev det Alsenfelt för hela slanten sedan. Rögle (4-0), Timrå (6-2), Västerås (3-1),Västerås (4-1), Timrå (8-3) och Rögle (3-1) talar sitt tydliga språk och detta är resultat som gör att Leksands IF är klart för elitseriespel nästa säsong. Mitt Leksands IF är klart för elitserien nästa säsong. Jag har inte fattat det ännu faktiskt och samtidigt som jag skriver detta så kommer äntligen glädjetårarna och jag ryser i hela kroppen. Jag gick aldrig ner på isen igår utan jag stod kvar på ståplats och lutad mot ett räcke tänkte jag att ni så JÄVLA VÄRDA detta alla ni som tog isen i besittning. Samtidigt så är jag naturligtvis också värd detta, men att se denna fantastiska glädje hos alla dessa människor gamla som unga gör att jag känner en oerhörd stolthet och glädje i mitt 42-åriga hjärta.

Sen är det fruktansvärt stort att se Michael Raffl komma åkande i full fart över hela planen för att dunka klubba, kropp och banne mig hela världen i plexit framför norra stå. Det är lika stort att se Patrik Hersley och alla andra spelare stå och sjunga med i våra ramsor. Det är fruktansvärt stort att se Mattias Timander stå och klappa takten samtidigt som hela karln bara ler. Det är hur stort som helst att se Patrick Hersley åka och hämta Simon Mattsson och låta honom få komma ut på isen och känna på denna helt otroliga atmosfär. Det är stort att se hela arenan stå upp med tre minuter kvar och vråla "VI ÄR TILLBAKA". Det är stort när Pelle Prestberg gör 1-0. Det är stort när Jens Bergenström gör 2-0. Det är ren jävla magi när Tobbe Forsberg styr in 3-1.

Men det största är att se Jens Bergenström bli intervjuad av Niklas Jihde och han får inte fram ord för sina känslor utan han bara gråter. Denne krigare som aldrig ens haft en tanke på att lämna Leksands IF trots bud från andra klubbar och det enbart på grund av att han visste att han skulle få uppleva denna magiska kväll.

Jag är helt tagen av detta och nu sprutar tårarna och jag har nog äntligen fattat att vi är fan tillbaka i elitserien i ishockey. Vilken jävla grej.

Jag tackar Leksands IF och våra fantastiska supportrar för en underbar resa som är den överlägset bästa jag varit med om.

Vi säger så.