Leksand-Timrå 6-2!

Jag har märkt att jag är helt slut mentalt efter matcherna i årets kvalserie. Jag kan helt enkelt inte sätta mig ner direkt jag kommit hem från matchen och plita ner några tankar. Nu däremot har det gått över ett dygn sedan Leksand blåste bort Timrå från isen och vann oerhört välförtjänt med 6-2.

Sett till helheten och om man nu är tvungen att ge någon negativ kritik så är Timrås andra mål en bjudning av Patrik Norén då han tappar puck på offensiv blå linje, men där ska resterande fyra också lastas för någon måste ropa att Norén har spelare i ryggen. I övrigt så är det endast positiva saker vi tar med oss från matchen mot Timrå. Att Timrå gör 0-1 på en turstuds på Mattias Timanders klubba gör inte så mycket eftersom Bellisimo i Timrås mål betalar tillbaka några minuter när Kevin Kapstad skjuter från mittzon. Efter Leksands kvitteringsmål är det inte längre något snack. Det var länge sen jag såg ett lag av Timrås klass bli så totalt avklädda i Tegera Arena. Till Belissimos försvar efter målvaktstavlan ska sägas att det är trots allt han som håller kvar Timrå i matchen med några riktiga idioträddningar i första perioden.

Power Play spelet funkar återigen och att se pucken gå som ett pärlband mellan Kevin Kapstad-Johan Ryno-Pelle Prestberg-Gabriel Karlsson är rent hockeygodis och samtliga fyra i Timrås lag var banne mig upp till kiosken i Moras hall för att hjälpa till med deras korvförsäljning. En annan sak som man slås av när laget är inne i det som Leksand är nu är det faktum att det blir oerhört psykologiskt viktiga mål. Jacke Blomqvists 3-1 efter 19:47 i första perioden och Michael Raffls 4-1 efter 56 sekunder in i andra perioden är lika viktiga för Leksand som dom är knäckande för Timrå. Inte ens när Timrå får reduceringen till 2-4 så känns det oroligt. En stabil Oscar Alsenfelt i mål, en Patrick Hersley som bara växer och växer i denna kvalserie och en Michael Raffl som är så förbannat bra så man vill bara krama om hela världen gör att känslan i min mage är hur mysig som helst inför fortsättningen.

En annan sak som slog mig under tordagskvällen var att visst fan har vi Sveriges bästa publik. Att vi har Sveriges bästa klack har jag vetat om länge, men när 7650 människor står upp och "hoppar för sitt LIF" då är det gåshud som gäller. Och jag kan lova att Västerås, Rögle och Örebro kommer att mötas av en fullsatt arena också och vet dom inte vad det innebär kan dom alltid slå en signal till Yared Hagos i Timrå. Han vet hur det är att spela i Tegera Arena när publiken och laget hjälps åt att nå framgång.

Jag sa till en kund på jobbet dagen innan kvalserien startade att Leksands IF har ett lag just nu som absolut inte skulle göra bort sig i elitserien. Frågan jag ställde mig dagen innan kvalet började var om man har laget för att nå framgång i kvalserien? Några svar har vi fått och marschen går vidare lördag eftermiddag i ABB Arena (eller vad fan den heter) i Västerås. Magkänslan är som sagt mysig. Nu kör vi in i kaklet.

NHL får stå tillbaka lite grann dessa dagar, men jag bara måste nämna att Martin Brodeur natten till fredag gjorde sitt tredje mål i karriären i bortasegern (4-1) mot Carolina.

Nattens tre stjärnor:

1. Kari Lehtonen (Dallas Stars)
2. Jacob Markström (Florida Panthers)
3. P.K. Subban (Montreal Canadiens)

Vi säger så.