Torsdagsklassiker Del 4!!!

Satan vad det blåst i södra Dalarna idag. Det spelade dock inte så stor roll för juvelerna eftersom vi servade deras cyklar idag. Nu antar jag att det ska cyklas till skolan i morgon. En annan som blåste bort var vår lagkapten Tomas Kollar som nu skrivit på för Malmö Redhawks. Väntat med tanke på att Leif Strömberg tog med honom från SSK till Leksand och nu ska "Strumpan" träna Malmö och då vill han naturligtvis ha sin favoritspelare i laget. Jag är kluven i frågan. Dels så gjorde Kollar en högst medioker säsong även om han hade en hel del otur med skador. Om man vänder på det så är det aldrig bra att förlora sin lagkapten.

Lycka till i Malmö. Jag kommer att sakna dig massor.

Som jag skrev förra veckan så har det visat sig att det finns andra krigare inom idrotten i Dalarna. Naturligtvis pratar jag om Faluns innebandylag vars säsong tog slut i kväll. Dom orkade inte knyta till riktigt på Lugnet i kväll utan Warberg vann med 6-5. Warberg mot Storvreta i final och Falun utslagna, men jäklar vilket kämpalag dom visat sig vara. Ett annat elitlag inom Dalaidrotten startar sin serie om några dagar. Då syftar jag på IK Brage som spelar superettan i fotboll för andra säsongen och skulle dom åka ur så skulle inte jag gråta blod i alla fall.

Jag gillar INTE IK Brage.

För övrigt så är Jarome Iginla ett livs levande unikum. 42 gjorda mål med en match kvar på säsongen. Helt sjuk den mannen och det vore mumma om han ville spela VM för sitt Kanada.

För att byta ämne då så är det dags att gå igenom lite tankar och funderingar kring Iron Maidens platta "Somewhere In Time" som släpptes den 29 september 1986. Det var mycket tal om gitarrsynthar vid denna tidpunkt för både Iron Maiden och Judas Priest (på plattan "Turbo") använde såna. Soundet är betydligt fylligare än på tidigare plattor som "The Number Of The Beast" och "Piece Of Mind". Om det är bättre ska jag faktiskt låta vara osagt med tanke på att Iron Maiden mellan 82-88 gjorde några av de bästa plattor som gjorts. "Somewhere In Time" är en riktigt bra platta där egentligen ingen låt faller igenom. Öppningsspåret "Caught Somewhere In Time" sätter standarden direkt. Iron Maiden är ett av få band som lyckas göra låtar över 7 minuter som tilltalar mig hela tiden. "Wasted Years", "The Loneliness Of A Long Distance Runner" och "Deja Vu" är tre andra fantastiska skapelser som borde spelas i deras liveset. Det enda lilla minuset på plattan är "Sea Of Madness" och då är det inte dålig den heller. Betyget stannar på 8,25 på en tiogradig skala.

Iron Maiden- Somewhere In Time
1. Caught Somewhere In Time
2. Wasted Years
3. Sea Of Madness
4. Heaven Can Wait
5. The Loneliness Of A Long Distance Runner
6. Stranger In A Strangeland
7. Deja Vu
8. Alexander The Great

http://open.spotify.com/album/6Iqmuo6t66LmiO3al7U8ZD

Tidigare torsdagsklassiker:
Ozzy Osbourne- Bark At The Moon (6,30)
Thin Lizzy Fighting (5,40)
Accept- Restless And Wild (7,40)

Nästa vecka kollar jag in plattan "Power And The Glory" med Saxon.

Vi säger så.