I början av 80-talet var svenska ungdomar uppdelade i två läger. Antingen var man en mjukis och lyssnade på Gyllene Tider eller också var man skittuff och tyckte Noice var det bästa som fanns. Personligen lyssnade jag på båda banden, men tyckte Gyllene Tider var bättre så jag antar att jag var en mjukis. När jag tidigare i kväll stod och lagade mat så lyssnade jag på Noice och deras samlingsplatta Hits och det slog mig vilka jävla guldkorn dom trots allt gjorde. "Bedårande Barn Av Sin Tid", "I Natt é Hela Stan Vår, "Du Lever Bara En Gång" samt den helt magiska "Romans För Timmen".
Diskussionen kring dessa band kunde ibland nå nivåer som var starkare än de mellan synthare och hårdrockare.
Eftersom det blivit tisdag igen (en vecka går sjukt fort) så är det dags att kolla in en platta släppt i år 2011 och dessutom så har den endast lyssnats igenom en gång. Plattan heter precis som bandet Amaranthe och de följer en ev de största trenderna inom hårdrocken den senaste åren. Det är nämligen två sångare och naturligtvis då en kille och en tjej. Någon tidning recenserade detta nyligen och kallade det för Schlager-Metal och säga vad man vill om den benämningen, men jag personligen är lite svag för just sån här musik i måttliga mängder ska dock läggas till. Öppningsspåret "Leave Everything Behind" sätter stilen för vad resten av plattan handlar om. Starka refränger och lite lagom käcka riff handlar det om utan att för den skull bli fånigt. Favoritlåten heter "Call Out My Name" och den är riktigt, riktigt bra och kandiderar som årets bästa låt för tillfället. Betyget stannar på 5,25 och det känns inte så tokigt för en första genomlyssning.
Bästa Låtar:
3p Call Out My Name
2p Automatic
1p 1.000.000 Light Years
Tidigare recensioner:
Bad Habit- Atmosphere (4,84)
Benedictum- Dominion (5,38)
Bloodbound- Unholy Cross (5,54)
Bullet- Highway Pirates (4,90)
Burzum- Fallen (5,28)
Nästa vecka blir det tyngre tongångar i form av plattan "Blunt Force Trauma" med Cavalera Conspiracy.
Vi säger så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar