Torsdagsklassiker Del 2

Sängen fick som sagt den största uppmärksamheten denna torsdag, men då ska det sägas också att jag mår ungefär 1000 % bättre nu än för ett dygn sedan. I morgon blir det jobb igen och det är väl lika bra det så inte Konsums kunder i Sunnansjö blir alltför bortskämda av min bortavaro.

Rykten, rykten och åter rykten är det som genomsyrar den så kallade silly season inom ishockeyn. Bergenström ska visst vara väldigt nära nytt kontrakt och det är bra http://www.leksandtimes.se/. Ytterligare en ung spelare i Leksands IF blir landslagsspelare. Det är Jacob de la Rose som ska representera Team 16 landslaget som i början av april ska möta Finland tre gånger. Så långt allt frid och fröjd. Jag blir lite mer skeptisk till detta http://blogg.aftonbladet.se/26380. Tomi Kallio är i mina ögon INTE den spelare som ska leda Leksand säsongen 2011-12.

Färjestad på väg mot SM-final.

Thin Lizzy- Fighting (1975)
Rosalie
For Those Who Love To Live
Suicide
Wild One
Fighting My Way Back
King's Vengeance
Spirit Slips Away
Silver Dollar
Freedom Song
Ballad Of A Hard Man

Medlemmar:
Phil Lynnot (Sång, Bas)
Scott Gorham (Gitarr)
Brian Robertson (Gitarr)
Brian Downey (Trummor)

Producent:
Phil Lynnot

Mina tankar kring bandet Thin Lizzy är att det definitivt är ett av tidernas mest överskattade band.  Deras toppar är fantastiska, men topparna är oerhört få om man ska ta i beaktning hur många plattor bandet trots allt släppte. Ett typexempel på det jag menar är plattan Fighting som släpptes den 12 september 1975. "Rosalie" är en låt skriven av Bob Seger som Thin Lizzy förvaltar på bästa tänkbara sätt och i låtarna "Wild One" och "Fighting My Way Back" blixtrar Phil Lynnot och kompani också till. Sen är det slut på det roliga när det gäller riktigt bra låtar. "Suicide" och "King's Vengeance" funkar också. Sen är den stora frågan hur låtar som "Spirit Slips Away" och "Silver Dollar" ens tagits med på plattan. Det är till och med dåliga låtar för att vara Thin Lizzy. Slutbetyget stannar på 5,40 på en tiogradig skala.

Nästa vecka tar jag mig an Restless And Wild med Accept.

Vi säger så.