söndag 24 juli 2011

Kyrkresan går vidare!

Den 11 september 2001 så förändrades vår världsbild när två flygplan rammade tvillingtornen World Trade Center i New York. I fredags var det dags igen när en norsk 32-åring tar båten ut till en ö och börjar skjuta ihjäl ungdomar. När han blivit gripen så är hans skörd 85 stycken oskyldiga människor. Och inte nog med detta utan några timmar innan denna massaker så har han med hjälp av hemmagjorda bomber tagit livet av sju människor samt förstört byggnader i centrala Oslo. Det som alla först tror är muslimer visar sig vara en blond norsk medborgare vid namn Anders. Vad går fel egentligen när man skjuter ihjäl 85 stycken oskyldiga människor?? När man dessutom skjuter varje person med 2 skott för att försäkra sig att dom dör så känns det väldigt planerat och inte en impulshandling. Ska jag vara ärlig så har jag svårt att läsa om detta i tidningarna eftersom jag blir att må rätt så dåligt. Mina tankar går till de hundra möjligtvis tusentals människor som fått sina liv förstörda när deras barn, kompisar, pojk/flickvänner osv blivit avrättade av en man som säger att "han var tvungen att göra detta". Maxstraffet i Norge är 21 års fängelse. Om inte denne Anders blir omhändertagen i fängelset så vore det trevligt om någon stod utanför fängelset och väntar den dag han släpps.

Kyrkresan ska ta sig vidare och från Bergvik där vi befann oss förra veckan tar vi väg 82 och hamnar till slut vid Mo kyrka. Kyrkan byggdes 1818-22, men invigdes inte förrän 1837 av ärkebiskop Johan Olof Wallin. En medeltidskyrka föregick den nuvarande kyrkan och den nya kyrkans kor och långhus fick samma bredd och höjd. Det äldsta föremålet är dopfunten som den gotländske stenmästaren Sighvat gjorde år 1200.

Kyrkan i Mo är en typisk representant för dåtidens nyklassiska s.k Karl Johanskyrkor. Altartavlan i starka färger är utförd av Uno Vallman. Den senaste renoveringen gjordes 1962-64 då man försökte återställa byggnadens ursprungliga karaktär.
Text som vanligt hämtad från boken Våra Kyrkor som Klarkullens Förlag utgav 1990.

Vi säger så.

1 kommentar:

  1. Jadu... en del saker går inte att begripa. Vill man ens begripa, egentligen?

    SvaraRadera