Det hetaste samtalsämnet i NHL sen förra onsdagen är två saker. Dels så erbjöd Philadelphia Flyers Shea Weber ett kontrakt på 14 år som Nashville matchade så Weber blir kvar i Nashville Predators. Rick Nash blir däremot inte kvar i Columbus. En affär med New York Rangers gör att Nash blir en Ranger och samtidigt så skickas Brandon Dubinsky, Artim Anisimov och Tim Erixon till Columbus Blue Jackets. Dessutom får Blue Jackets Rangers förstaval i nästa års draft. Att Rick Nash skulle flytta på sig var väntat och det ska bli sjukt spännande att se hur han passar in med spelare som Brad Richards, Marian Gaborik och Ryan Callahan. Omställningen från att vara ett lags enda riktiga stjärna till att helt plötsligt ha flera stycken kring sig kan bli svårare än man kan tro. Rangers är på rätt väg, men jag tror inte Rick Nash är frälsaren som tar laget hela vägen till cupen.
I övrigt så har Daniel Winnik bytt San Jose Sharks mot Anaheim Ducks. Några av de spelare som förlängt sina kontrakt är Kyle Quincey (Detroit) 2år, T.J. Oshie (St. Louis) 5 år, Sam Gagner (Edmonton) 1 år, Nikolai Kulemin (Toronto) 2 år och Kris Versteeg (Florida) 4 år.
För att återgå en stund till Rick Nash så har han alltid varit bra när han representerat Kanadas landslag. Klippet jag bjuder på denna vecka är från kvartsfinalen i de olympiska spelen i Vancouver 2010. I kvartsfinalen krossar Kanada ett Ryssland som inte har skuggan av en chans. Slutresultatet blir 7-3 och Rick Nash gör 3-0 målet. Krossen i Vancouver
Vi säger så.
onsdag 25 juli 2012
måndag 23 juli 2012
Semester!
Många i vårat land är väldigt väderberoende när det handlar om deras semester och tro mig jag förstår dessa personer fullt ut. Själv är det ledigheten som är det viktigaste och jag bryr mig inte så mycket om vädret faktiskt. Att få sova utan väckarklockor är guld värt och det är mina ögon kvalitetstid. Det har regnat en del idag, men jag och Nicke har trots det hunnit med att tvätta bilen. Tanken var att vi skulle åka till Kristinehamn i morgon på Nickelodeondagen. Nu blev det inte så utan ett besök hos tjejernas morfar i Vansbro är planerat i stället.
Jag brukar ge mig på att betygsätta det senaste inom hårdrocken och dagens platta är den sjätte från 2012 som synas av mig. Bandet heter Avatar och detta band blir oftast bespottat på diverse forum runt om. Senaste plattan heter "Black Waltz" och jag hade aldrig hört Avatar innan denna platta fick en lyssning. Att bandet blir bespottat kan jag till viss del förstå för det är inte musik som ger mig någon ahaupplevelse precis utan det känns mer som det slarvas en hel del. Det känns som bandet inte får ut sin fulla potential (om det nu finns någon). Dock så glimmar det till ibland i låtar som "In Napalm" och "Smells Like A Freakshow", men två låtar gör inget album så därför hamnar slutbetyget på 3.90.
1. Let Us Die
2. Torn Apart
3. Ready For The Ride
4. Napalm
5. Black Waltz
6. Blod
7. Let It Burn
8. One Touch
9. Paint Me Red
10. Smells Like A Freakshow
11. Use Your Tongue
Vi säger så.
Jag brukar ge mig på att betygsätta det senaste inom hårdrocken och dagens platta är den sjätte från 2012 som synas av mig. Bandet heter Avatar och detta band blir oftast bespottat på diverse forum runt om. Senaste plattan heter "Black Waltz" och jag hade aldrig hört Avatar innan denna platta fick en lyssning. Att bandet blir bespottat kan jag till viss del förstå för det är inte musik som ger mig någon ahaupplevelse precis utan det känns mer som det slarvas en hel del. Det känns som bandet inte får ut sin fulla potential (om det nu finns någon). Dock så glimmar det till ibland i låtar som "In Napalm" och "Smells Like A Freakshow", men två låtar gör inget album så därför hamnar slutbetyget på 3.90.
2. Torn Apart
3. Ready For The Ride
4. Napalm
5. Black Waltz
6. Blod
7. Let It Burn
8. One Touch
9. Paint Me Red
10. Smells Like A Freakshow
11. Use Your Tongue
Vi säger så.
söndag 22 juli 2012
Kyrkresan når kyrka nummer 60!
Klockan 11.42 idag startade min ledighet som har det oerhört vackra ordet semester. Tre veckor ledigt väntar och det ska bli fruktansvärt skönt att ladda om batterierna. Veckan på Gotland kommer att bli den absoluta höjdpunkten där jag och min mor bland annat ska åka runt ön och botanisera bland de 96 kyrkor som ön erbjuder. Min kyrkresa här på bloggen når idag kyrka nummer 60 och vi håller oss kvar i Dalarna och lämnar Dådrans kapell för att ta oss till Boda kyrkby.
Byggtiden för denna kyrka var 1847-1851 och kyrkan ersatte ett äldre träkapell. Senaste restaureringen skedde 1990. Kyrkan är byggd som en treskeppig byggnad med absidformat kor. Kyrkans placering på Budbackens krön gör att det syns vida omkring. Det stora, vackra mittpartiet dominerar kyrkan invändigt. I koret med fristående altare har kyrkmålare O Hofrén målat korintiska pilastrar i grått med girlandprytt taklistverk. Detta gjorde han 1848.
Sedan 1938 har korets tre fönster glasmålningar föreställande den korsfäste Kristus, herdarnas tillbedjan samt uppståndelsen. Hammarbergsorgeln togs i bruk 1963. Från det gamla träkapellet kommer det nyrestaurerade, medeltida altarskåpet som även tidigare fanns i Rättviks kyrka. Bodamästaren Simon hack har gjort dopfunten som är gjord i kalksten och från Silverbergets gruva kommer en kalk och paten av silver. I korgolvet är i den äldre delen golvstenen från det gamla kapellet använd.
I boken Våra Kyrkor från Klarkullens Förlag kan man läsa mer om denna kyrka på sid 279. En liten anekdot kan berättas också och det är att hemmets äldste katt är född och hämtad i Boda kyrkby.
Ytterligare tio kyrkor har då besökts och som vanligt så kan ni vara med och rösta fram vilken som är den vackraste av de senaste tio. Ni sätter poäng 3-2-1 till de tre kyrkor ni anser vackrast och de kyrkor som tävlar i denna omgång är följande:
1. Edsbyns Kapell
2. Svabensverk
3. Bingsjö Kapell
4. Envikens Gamla Kyrka
5. Envikens Nya Kyrka
6. Grycksbo
7. Bjursås
8. Rättvik
9. Dådrans Kapell
10. Boda kyrkby
Vi säger så.
Byggtiden för denna kyrka var 1847-1851 och kyrkan ersatte ett äldre träkapell. Senaste restaureringen skedde 1990. Kyrkan är byggd som en treskeppig byggnad med absidformat kor. Kyrkans placering på Budbackens krön gör att det syns vida omkring. Det stora, vackra mittpartiet dominerar kyrkan invändigt. I koret med fristående altare har kyrkmålare O Hofrén målat korintiska pilastrar i grått med girlandprytt taklistverk. Detta gjorde han 1848.
Sedan 1938 har korets tre fönster glasmålningar föreställande den korsfäste Kristus, herdarnas tillbedjan samt uppståndelsen. Hammarbergsorgeln togs i bruk 1963. Från det gamla träkapellet kommer det nyrestaurerade, medeltida altarskåpet som även tidigare fanns i Rättviks kyrka. Bodamästaren Simon hack har gjort dopfunten som är gjord i kalksten och från Silverbergets gruva kommer en kalk och paten av silver. I korgolvet är i den äldre delen golvstenen från det gamla kapellet använd.
Ytterligare tio kyrkor har då besökts och som vanligt så kan ni vara med och rösta fram vilken som är den vackraste av de senaste tio. Ni sätter poäng 3-2-1 till de tre kyrkor ni anser vackrast och de kyrkor som tävlar i denna omgång är följande:
2. Svabensverk
3. Bingsjö Kapell
4. Envikens Gamla Kyrka
5. Envikens Nya Kyrka
6. Grycksbo
7. Bjursås
8. Rättvik
9. Dådrans Kapell
10. Boda kyrkby
Vi säger så.
onsdag 18 juli 2012
NHL-onsdag!
Efter den första turbulenta tiden kring den 1 juli när spelarna i NHL blev free agents så har det nu lugnat ner sig en hel del. Det mesta som händer just nu är att spelare förlänger kontrakt med sina respektive lag. Inget nytt när det gäller Rick Nash (Columbus Blue Jackets), Shane Doan (Phoenix Coyotes) och Alexander Semin (Washington Capitals). Det är de tre hetaste fria agenterna på marknaden just nu och ett rykte gör gällande att Nashville Predators är intresserade av Shane Doan. Jag tror dock att Doan blir kvar i Phoenix.
Det som hänt sen förra onsdagen är det att Teemu Selänne har förlängt sitt kontrakt med Anaheim. Kontraktstiden är ett år. Filip Forsberg har skrivit treårskontrakt med Washington, men han blir kvar i Leksand kommande säsong och det tackar vi för. Mike Green har skrivit nytt treårskontrakt med samma Washington och i Los Angeles har Dwight King förlängt med två år och uppe i Edmonton blir Theo Peckham kvar minst en säsong till.
När det gäller klubbyten så har Wojtek Wolski bytt bort Florida Panthers mot Washington Capitals. Garnet Exelby byter Detroit Red Wings mot Boston Bruins. Peter Mueller byter Colorado Avalanche mot Florida Panthers och Benn Ferriero byter San Jose Sharks mot Pittsburgh Penguins.
Det som stör just nu är det faktum att det kan bli lockout och det är ingen bra reklam för hockeyn i Nordamerika. Min känsla är dock att det löser sig och att det hela startar i början av oktober precis som vanligt. Två gamla storspelare har förresten blivit assisterande coacher. Först och främst Calle Johansson som blir det i Washington Capitals och i New Jersey Devils blir Scott Stevens ass. coach. Någon som minns denna klassiska mangling från Scott Stevens? Paul Kariya mår inte så bra
Vi säger så.
Det som hänt sen förra onsdagen är det att Teemu Selänne har förlängt sitt kontrakt med Anaheim. Kontraktstiden är ett år. Filip Forsberg har skrivit treårskontrakt med Washington, men han blir kvar i Leksand kommande säsong och det tackar vi för. Mike Green har skrivit nytt treårskontrakt med samma Washington och i Los Angeles har Dwight King förlängt med två år och uppe i Edmonton blir Theo Peckham kvar minst en säsong till.
När det gäller klubbyten så har Wojtek Wolski bytt bort Florida Panthers mot Washington Capitals. Garnet Exelby byter Detroit Red Wings mot Boston Bruins. Peter Mueller byter Colorado Avalanche mot Florida Panthers och Benn Ferriero byter San Jose Sharks mot Pittsburgh Penguins.
Det som stör just nu är det faktum att det kan bli lockout och det är ingen bra reklam för hockeyn i Nordamerika. Min känsla är dock att det löser sig och att det hela startar i början av oktober precis som vanligt. Två gamla storspelare har förresten blivit assisterande coacher. Först och främst Calle Johansson som blir det i Washington Capitals och i New Jersey Devils blir Scott Stevens ass. coach. Någon som minns denna klassiska mangling från Scott Stevens? Paul Kariya mår inte så bra
Vi säger så.
tisdag 17 juli 2012
R.I.P. Jon Lord
Musikstilen som min far kallar för jävla dunka dunka och där ingen musiker kan spela samma låt lika två gånger i rad kallar jag för hårdrock och det är inte bara en musikstil för mig utan också en livsstil. Precis allt började den där soliga sommardagen för snart 29 år sedan (24/7-83) när jag lånade det där kassettbandet som innehöll Kiss- Alive. Jag kände mig skittuff när jag fick hänga med Peter Tägtgren och dom tuffa grabbarna i skolan. Det var nämligen VI som lyssnade på Kiss och det var bara bäst. Mina första plattor jag köpte var "Defenders Of The Faith2 med Judas Priest och "Kiss Alive 2". Jag minns än idag att dessa plattor beställdes från Skivor & Band. Jag minns också julen 1985 när jag hade önskat och fick "Down For The Count" med Y&T. Jag minns alla dagar jag var hemma och suktade i bröderna Palosaaris vinylback. Där fanns det en hel del fantastisk musik.
Efter att ha blivit lite nostalgisk så är det fruktansvärt ledsamt att de gamla hjältarna börjar falla ifrån. Martin Forssman skrev i en krönika i Sweden Rock Magazine för några år sedan att dagen då Ronnie James Dio dör så är det början på hårdrockens död också som vi lärt känna den. Den 16 maj 2010 avled Ronnie James Dio och även Gary Moore och Phil Kennemore (basist i Y&T) har avlidit den senaste tiden.
Jon Lord var en fantastisk musiker på alla sätt och vis och på det sättet som han dominerade Deep Purples ljudbild finns det ingen annan som kan göra efter. Jon Lord var unik som musiker och han lämnar ett fruktansvärt tomrum efter sig. Jag hade chansen att beskåda Deep Purple med Jon Lord på Sweden Rock 1999, men det blev mest att lyssna från min plats i gräset där jag däckat. Jag tänkte som min lilla hyllning till Jon Lord bjuda på en länk till låten "Knocking At Your Backdoor" där bandet visar prov på oerhörd perfektionism (lyssna på det fantastiska introt) samtidigt som det är ett spelhungrigt och lekfullt Deep Purple vi får beskåda Pur magi
Rest In Peace Jon Lord.
Vi säger så.
Efter att ha blivit lite nostalgisk så är det fruktansvärt ledsamt att de gamla hjältarna börjar falla ifrån. Martin Forssman skrev i en krönika i Sweden Rock Magazine för några år sedan att dagen då Ronnie James Dio dör så är det början på hårdrockens död också som vi lärt känna den. Den 16 maj 2010 avled Ronnie James Dio och även Gary Moore och Phil Kennemore (basist i Y&T) har avlidit den senaste tiden.
Jon Lord var en fantastisk musiker på alla sätt och vis och på det sättet som han dominerade Deep Purples ljudbild finns det ingen annan som kan göra efter. Jon Lord var unik som musiker och han lämnar ett fruktansvärt tomrum efter sig. Jag hade chansen att beskåda Deep Purple med Jon Lord på Sweden Rock 1999, men det blev mest att lyssna från min plats i gräset där jag däckat. Jag tänkte som min lilla hyllning till Jon Lord bjuda på en länk till låten "Knocking At Your Backdoor" där bandet visar prov på oerhörd perfektionism (lyssna på det fantastiska introt) samtidigt som det är ett spelhungrigt och lekfullt Deep Purple vi får beskåda Pur magi
Rest In Peace Jon Lord.
söndag 15 juli 2012
Kyrktrippen når rakt ut i skogen!
Söndag igen och jag har varit till Mockfjärd idag. Där käkade Lisa och tjejerna glass medans jag och Alf-Henry gick och tittade på kyrkan. Kyrkan i Mockfjärd är inte den vackraste i detta land, men precis som många andra har den en viss charm och finns där en kyrkogård som är välskött så kan man se genom fingrarna att kyrkan i sig inte är det finaste man sett. Nu är det inte Mockfjärd som vi tar oss till i veckans kyrkresa utan vi lämnar Rättvik och beger oss rakt ut i Rättviks finnmark där vi till slut finner Dådrans kapell.
Så jättemycket information om detta kapell finns det inte. I boken våra kyrkor är den inte ens nämnd utan information får då hämtas från nätet. Detta enkla brukskapell är från 1839 och tillsammans med Bingsjö kapell (som besöktes för några veckor sedan) bildades en kapellförsamling till Rättvik 1918. Denna kapellförsamling som gick under namnet Bingsjö-Dådrans församling upphörde 1992 och återgick åter igen till den gamla moderförsamlingen i Rättvik.
Ett torn tillkom 1880 och kapellet är byggt av natursten och slaggsten. Långhuset har nord-sydlig orientering och i söder finns ett rakt kor medans det i norr är ett kyrktorn. 1962 överlämnades kapellet av Kopparfors AB till Rättviks församling (eller till som det då hette Bingsjö-Dådrans församling).
Wikipedia har varit till hjälp denna vecka och nästa söndag tar vi oss norrut igen.
Vi säger så.
Så jättemycket information om detta kapell finns det inte. I boken våra kyrkor är den inte ens nämnd utan information får då hämtas från nätet. Detta enkla brukskapell är från 1839 och tillsammans med Bingsjö kapell (som besöktes för några veckor sedan) bildades en kapellförsamling till Rättvik 1918. Denna kapellförsamling som gick under namnet Bingsjö-Dådrans församling upphörde 1992 och återgick åter igen till den gamla moderförsamlingen i Rättvik.
Ett torn tillkom 1880 och kapellet är byggt av natursten och slaggsten. Långhuset har nord-sydlig orientering och i söder finns ett rakt kor medans det i norr är ett kyrktorn. 1962 överlämnades kapellet av Kopparfors AB till Rättviks församling (eller till som det då hette Bingsjö-Dådrans församling).
Vi säger så.
lördag 14 juli 2012
Dagen då mor blev kär i en mops!
I morgon är det en månad sedan vi tog bort vår hund. Det var och är fortfarande väldigt ledsamt, men en liten ljuspunkt har hittat hit. En av våra grannar har nämligen mopsar och en av dessa charmörer skulle omplaceras och när grannen fick höra att vår Whiskey var borta så blev vi erbjudna hunden. Vi tänkte och tänkte på detta och eftersom en mops inte är någon bordercollie varken i storlek eller sätt så bestämde vi att prova. Vi sa att katterna får välja hur det ska bli. Är det så att de inte vill vara med så då blir det ingen mops.
Nu har det visat sig att det funkar hyggligt med katterna (dom har inte sprungit bort) så det är bestämt att Alf-Henry som denne mops heter stannar kvar. I dag var det en stor dag för Alf-Henry. Han fick nämligen följa med och hälsa på min mor och far. Morsan har träffat the mighty mops tidigare, men i dag klickade det och hon blev lite småkär i Alf-Henry. Jag kan säga att dessa känslor fanns inte hos min far. Han är en riktig charmör denne lilla hund och tomrummet efter Whiskey är inte lika stort som tidigare även om hon saknas väldigt mycket.
En annan sak jag tänkte ta upp är lite funderingar kring senaste plattan med Asia. Jag lyssnar på plattor släppta i år och betygsätter dessa och den gemensamma nämnaren är att betygen sätts efter endast en lyssning. Det betyder att när jag får lite distans och mer inlyssning på plattorna så är det troliga att det inte alls är lika bra eller dåligt som vid första lyssningen. I fallet Asia heter plattan "XXX" och precis som på plattan "Omega" så öppnas plattan med bästa låten. Låten "Tomorrow The World" är inte lika bra som rockrökaren "Finger On The Trigger" från plattan "Omega", men det är fullt duglig och bevisar att Asia fortfarande kan leverera högkvalitativ musik. Resten av plattan når inte upp i öppningsspårets klass men det handlar om bra stabil musik med musiker som varit med ett tag. Asia bildades 1981, men medlemmarna var tidigare med i band som Yes och King Crimson. När 2012 ska summeras så kan denna platta mycket väl hamna på Hagbergs topp 10. Låna gärna ett öra till låtar som "No Religion", "Faithful", "I Know How You Feel" och "Face On The Bridge". Betyget stannar på 5.60 efter första lyssningen och det är ett helt okej betyg.
1. Tomorrow The World
2. Bury Me In Willow
3. No Religion
4. Faithful
5. I Know How You Feel
6. Face On The Bridge
7. Al Gatto Nero
8. Judas
9. Ghost Of A Chance
Alkoholmetal i form av Tankard är inte det sämsta det heller.
Vi säger så.
Nu har det visat sig att det funkar hyggligt med katterna (dom har inte sprungit bort) så det är bestämt att Alf-Henry som denne mops heter stannar kvar. I dag var det en stor dag för Alf-Henry. Han fick nämligen följa med och hälsa på min mor och far. Morsan har träffat the mighty mops tidigare, men i dag klickade det och hon blev lite småkär i Alf-Henry. Jag kan säga att dessa känslor fanns inte hos min far. Han är en riktig charmör denne lilla hund och tomrummet efter Whiskey är inte lika stort som tidigare även om hon saknas väldigt mycket.
En annan sak jag tänkte ta upp är lite funderingar kring senaste plattan med Asia. Jag lyssnar på plattor släppta i år och betygsätter dessa och den gemensamma nämnaren är att betygen sätts efter endast en lyssning. Det betyder att när jag får lite distans och mer inlyssning på plattorna så är det troliga att det inte alls är lika bra eller dåligt som vid första lyssningen. I fallet Asia heter plattan "XXX" och precis som på plattan "Omega" så öppnas plattan med bästa låten. Låten "Tomorrow The World" är inte lika bra som rockrökaren "Finger On The Trigger" från plattan "Omega", men det är fullt duglig och bevisar att Asia fortfarande kan leverera högkvalitativ musik. Resten av plattan når inte upp i öppningsspårets klass men det handlar om bra stabil musik med musiker som varit med ett tag. Asia bildades 1981, men medlemmarna var tidigare med i band som Yes och King Crimson. När 2012 ska summeras så kan denna platta mycket väl hamna på Hagbergs topp 10. Låna gärna ett öra till låtar som "No Religion", "Faithful", "I Know How You Feel" och "Face On The Bridge". Betyget stannar på 5.60 efter första lyssningen och det är ett helt okej betyg.
2. Bury Me In Willow
3. No Religion
4. Faithful
5. I Know How You Feel
6. Face On The Bridge
7. Al Gatto Nero
8. Judas
9. Ghost Of A Chance
Alkoholmetal i form av Tankard är inte det sämsta det heller.
Vi säger så.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)