NHL-onsdag!

Efter den första turbulenta tiden kring den 1 juli när spelarna i NHL blev free agents så har det nu lugnat ner sig en hel del. Det mesta som händer just nu är att spelare förlänger kontrakt med sina respektive lag. Inget nytt när det gäller Rick Nash (Columbus Blue Jackets), Shane Doan (Phoenix Coyotes) och Alexander Semin (Washington Capitals). Det är de tre hetaste fria agenterna på marknaden just nu och ett rykte gör gällande att Nashville Predators är intresserade av Shane Doan. Jag tror dock att Doan blir kvar i Phoenix.

Det som hänt sen förra onsdagen är det att Teemu Selänne har förlängt sitt kontrakt med Anaheim. Kontraktstiden är ett år. Filip Forsberg har skrivit treårskontrakt med Washington, men han blir kvar i Leksand kommande säsong och det tackar vi för. Mike Green har skrivit nytt treårskontrakt med samma Washington och i Los Angeles har Dwight King förlängt med två år och uppe i Edmonton blir Theo Peckham kvar minst en säsong till.

När det gäller klubbyten så har Wojtek Wolski bytt bort Florida Panthers mot Washington Capitals. Garnet Exelby byter Detroit Red Wings mot Boston Bruins. Peter Mueller byter Colorado Avalanche mot Florida Panthers och Benn Ferriero byter San Jose Sharks mot Pittsburgh Penguins.

Det som stör just nu är det faktum att det kan bli lockout och det är ingen bra reklam för hockeyn i Nordamerika. Min känsla är dock att det löser sig och att det hela startar i början av oktober precis som vanligt. Två gamla storspelare har förresten blivit assisterande coacher. Först och främst Calle Johansson som blir det i Washington Capitals och i New Jersey Devils blir Scott Stevens ass. coach. Någon som minns denna klassiska mangling från Scott Stevens? Paul Kariya mår inte så bra

Vi säger så.

R.I.P. Jon Lord

Musikstilen som min far kallar för jävla dunka dunka och där ingen musiker kan spela samma låt lika två gånger i rad kallar jag för hårdrock och det är inte bara en musikstil för mig utan också en livsstil. Precis allt började den där soliga sommardagen för snart 29 år sedan (24/7-83) när jag lånade det där kassettbandet som innehöll Kiss- Alive. Jag kände mig skittuff när jag fick hänga med Peter Tägtgren och dom tuffa grabbarna i skolan. Det var nämligen VI som lyssnade på Kiss och det var bara bäst. Mina första plattor jag köpte var "Defenders Of The Faith2 med Judas Priest och "Kiss Alive 2". Jag minns än idag att dessa plattor beställdes från  Skivor & Band. Jag minns också julen 1985 när jag hade önskat och fick "Down For The Count" med Y&T. Jag minns alla dagar jag var hemma och suktade i bröderna Palosaaris vinylback. Där fanns det en hel del fantastisk musik.

Efter att ha blivit lite nostalgisk så är det fruktansvärt ledsamt att de gamla hjältarna börjar falla ifrån. Martin Forssman skrev i en krönika i Sweden Rock Magazine för några år sedan att dagen då Ronnie James Dio dör så är det början på hårdrockens död också som vi lärt känna den. Den 16 maj 2010 avled Ronnie James Dio och även Gary Moore och Phil Kennemore (basist i Y&T) har avlidit den senaste tiden.

Jon Lord var en fantastisk musiker på alla sätt och vis och på det sättet som han dominerade Deep Purples ljudbild finns det ingen annan som kan göra efter. Jon Lord var unik som musiker och han lämnar ett fruktansvärt tomrum efter sig. Jag hade chansen att beskåda Deep Purple med Jon Lord på Sweden Rock 1999, men det blev mest att lyssna från min plats i gräset där jag däckat. Jag tänkte som min lilla hyllning till Jon Lord bjuda på en länk till låten "Knocking At Your Backdoor" där bandet visar prov på oerhörd perfektionism (lyssna på det fantastiska introt) samtidigt som det är ett spelhungrigt och lekfullt Deep Purple vi får beskåda Pur magi

Rest In Peace Jon Lord.

Vi säger så.

Kyrktrippen når rakt ut i skogen!

Söndag igen och jag har varit till Mockfjärd idag. Där käkade Lisa och tjejerna glass medans jag och Alf-Henry gick och tittade på kyrkan. Kyrkan i Mockfjärd är inte den vackraste i detta land, men precis som många andra har den en viss charm och finns där en kyrkogård som är välskött så kan man se genom fingrarna att kyrkan i sig inte är det finaste man sett. Nu är det inte Mockfjärd som vi tar oss till i veckans kyrkresa utan vi lämnar Rättvik och beger oss rakt ut i Rättviks finnmark där vi till slut finner Dådrans kapell.

Så jättemycket information om detta kapell finns det inte. I boken våra kyrkor är den inte ens nämnd utan information får då hämtas från nätet. Detta enkla brukskapell är från 1839 och tillsammans med Bingsjö kapell (som besöktes för några veckor sedan) bildades en kapellförsamling till Rättvik 1918. Denna kapellförsamling som gick under namnet Bingsjö-Dådrans församling upphörde 1992 och återgick åter igen till den gamla moderförsamlingen i Rättvik.

Ett torn tillkom 1880 och kapellet är byggt av natursten och slaggsten. Långhuset har nord-sydlig orientering och i söder finns ett rakt kor medans det i norr är ett kyrktorn. 1962 överlämnades kapellet av Kopparfors AB till Rättviks församling (eller till som det då hette Bingsjö-Dådrans församling).

 Wikipedia har varit till hjälp denna vecka och nästa söndag tar vi oss norrut igen.

Vi säger så.

Dagen då mor blev kär i en mops!

I morgon är det en månad sedan vi tog bort vår hund. Det var och är fortfarande väldigt ledsamt, men en liten ljuspunkt har hittat hit. En av våra grannar har nämligen mopsar och en av dessa charmörer skulle omplaceras och när grannen fick höra att vår Whiskey var borta så blev vi erbjudna hunden. Vi tänkte och tänkte på detta och eftersom en mops inte är någon bordercollie varken i storlek eller sätt så bestämde vi att prova. Vi sa att katterna får välja hur det ska bli. Är det så att de inte vill vara med så då blir det ingen mops.

Nu har det visat sig att det funkar hyggligt med katterna (dom har inte sprungit bort) så det är bestämt att Alf-Henry som denne mops heter stannar kvar. I dag var det en stor dag för Alf-Henry. Han fick nämligen följa med och hälsa på min mor och far. Morsan har träffat the mighty mops tidigare, men i dag klickade det och hon blev lite småkär i Alf-Henry. Jag kan säga att dessa känslor fanns inte hos min far. Han är en riktig charmör denne lilla hund och tomrummet efter Whiskey är inte lika stort som tidigare även om hon saknas väldigt mycket.

En annan sak jag tänkte ta upp är lite funderingar kring senaste plattan med Asia. Jag lyssnar på plattor släppta i år och betygsätter dessa och den gemensamma nämnaren är att betygen sätts efter endast en lyssning. Det betyder att när jag får lite distans och mer inlyssning på plattorna så är det troliga att det inte alls är lika bra eller dåligt som vid första lyssningen. I fallet Asia heter plattan "XXX" och precis som på plattan "Omega" så öppnas plattan med bästa låten. Låten "Tomorrow The World" är inte lika bra som rockrökaren "Finger On The Trigger" från plattan "Omega", men det är fullt duglig och bevisar att Asia fortfarande kan leverera högkvalitativ musik. Resten av plattan når inte upp i öppningsspårets klass men det handlar om bra stabil musik med musiker som varit med ett tag. Asia bildades 1981, men medlemmarna var tidigare med i band som Yes och King Crimson. När 2012 ska summeras så kan denna platta mycket väl hamna på Hagbergs topp 10. Låna gärna ett öra till låtar som "No Religion", "Faithful", "I Know How You Feel" och "Face On The Bridge". Betyget stannar på 5.60 efter första lyssningen och det är ett helt okej betyg.

1. Tomorrow The World
2. Bury Me In Willow
3. No Religion
4. Faithful
5. I Know How You Feel
6. Face On The Bridge
7. Al Gatto Nero
8. Judas
9. Ghost Of A Chance

Alkoholmetal i form av Tankard är inte det sämsta det heller.

Vi säger så.

Sex arbetsdagar kvar!

Semestern närmar sig och jag känner att jag behöver den. Jag har skrivit av mig en del här i bloggen på kunder som inte fattar något och annat som händer på jobbet. Den senaste episoden är lite småkul faktiskt och den inträffade under torsdagen. Upprinnelsen var förra lördagen när vi skulle fått åtta stycken NLT (Nya Ludvika Tidning) enligt följesedeln. Det vi fick var noll för chauffören hade helt sonika strukit över 8:an och i stället skrivit en nolla och sen att tidningarna skulle lämnas till abbonent (prenumeranter). Sånt här kan hända och har hänt tidigare, men inte med så många som åtta tidningar så i lördags började jag snoka lite grann och fick efter lite detektivarbete reda på att båda våra närmaste konkurrenter fått tidningen. Då blev det helt plötsligt inte okej längre så när vi i torsdags inte fick några Dagens Nyheter så var det dags att ta kontakt med tidningstjänst eller vad dom heter. Och det hela lät ungefär så här:

-Välkomna till tidningstjänst, detta är (och sen ett namn jag glömt).
-Hej. Mitt namn är Johan och jag ringer från COOP Nära i Sunnansjö och jag har två problem.
-Då börjar vi med ditt kundnummer.
-Jag rabblar upp siffrorna.
-Vad kan jag hjälpa dig med?
-Jo för det första så fick vi inga Dagens Nyheter idag.
-Du skulle fått sex stycken ser jag. Dessa krediterar jag.
-Tack.
-Vad var det mer för problem?
-Jo det var så här att i lördags så fick vi inga NLT och chauffören hade skrivit att samtliga åtta krediteras och lämnas till abbonent. Jag ringde då runt och fick höra att båda mina konkurrenter (ICA Grangärde och COOP Nära Nyhammar) hade fått tidningen och då är det inte okej längre.
-Nej det kan jag förstå.
-Precis och nu är det så att om det händer igen så går jag personligen runt i byn och vittjar postlådor och nyper NLT som jag sen säljer i butiken. Då får ni i stället ta denna diskussion med prenumeranterna och det antar jag att ni absolut inte vill.
-Nej det vill vi inte.
-Jag förstår det, men jag skojar inte för detta är helt enkelt inte okej någonstans längre.
-Jag förstår din frustration och jag skriver här med stora bokstäver att du är MISSNÖJD. Jag ska prata med er områdeschef så får han ta detta med sina chaufförer.
-Bra. Du kan dessutom hälsa att den som körde tidningarna i lördags kan få komma in och förklara för Johan på COOP Nära i Sunnansjö hur han/hon tänkte. Hade chauffören plockat tidningar från alla tre butikerna hade jag inte sagt något om det, men nu känner jag mig lite smått frustrerad.
-Jag förstår dig fast och fullt och jag ska detta vidare.
-Tack så mycket. Hej då.
-Hej då.

Fredagsleveransen var intakt och nu hoppas jag på bättring annars blir det att vittja postlådor.

Vi säger så.

NHL-onsdag!

Johan Hedberg är hemma i Leksand och bygger ishall. Den tredje isytan är tänkt för spontanidrott och platsen blir norra gaveln av LRF-hallen. Ni som inte fattar ett jota om vad jag skriver om så är Johan Hedberg hockeymålvakt och en levande legend i Leksand. LRF-hallen finns vägg i vägg med Tegera Arena där den bästa ishockeyn spelas i detta land.

Träningsmatchandet börjar om 25 dagar i Arvika då Färjestad står för motståndet.

NHL startar som vanligt i oktober om det nu inte blir lockout återigen. Jag tror inte att det blir det och det baserar jag enbart på att ligan har inte råd rent kommersiellt att hoppa över en halv eller hel säsong. Säsongen 2011-2012 visades det mer NHL i amerikansk TV än det gjort tidigare och sporten ishockey har fått ett rejält uppsving igen. Men samtidigt kanske det bara är önsketänkande från min sida för jag vill definitivt inte ha något speluppehåll.

Veckan har varit relativt lugn när det gäller nya klubbar för spelarna. Det som hänt är att Ruslan Fedotenko bytt New York Rangers mot Philadelphia Flyers. BJ Crombeen byter St Louis Blues mot Tampa bay Lightning och veteranen Jeff Halpern byter Washington Capitals mot New York Rangers. I övrigt så är det spelare som skrivit nya kontrakt med sina gamla klubbar med ett undantag. Det är Anders Lindbäck som skrivit tvåårskontrakt med sin nya klubb Tampa Bay. I övrigt så har följande spelare förlängt med sina klubbar:

David Perron (St Louis Blues) 4 år
Jeff Petry (Edmonton Oilers ) 2 år
Devan Dubnyk (Edmonton Oilers) 2 år
Mason Raymond (Vancouver Canucks) 2 år
Teddy Purcell (Tampa Bay Lightning) 3 år
Jamie Langenbrunner (St Louis Blues ) 1 år
Chris Neil (Ottawa Senators) 3 år

De hetaste fria agenterna som fortfarande inte bestämt sig om framtiden är Alexander Semin (Washington), Shane Doan (Phoenix) och Rick Nash (Columbus). Mitt tips är att Doan stannar i Phoenix och att Nash lämnar Columbus.

Vi säger så.

Black Sabbath!

Sweden Rocks Message Board är ett fantastiskt ställe när man vill diskutera en av livets största väsentligheter, nämligen musik. Den senaste tiden är det Black Sabbath som varit i fokus där det har diskuterats vad som är bäst, vad som är sämst och vad som hamnar mitt emellan. Det som diskuterats flitigast är bandets album "Headless Cross" som släpptes 1989. Det är enligt vissa en dåligt producerad skiva. Det är för glättigt och inte lika mörkt som Sabbath är kända för. Det är helt enkelt dåligt enligt vissa för att allt som gjorts där inte Ozzy Osbourne sjunger är skräp.

Musik är fantastiskt av den enkla anledningen att det finns alltid någon som inte tycker som en annan och det är väl en jävla tur det. Det vore väl hur tråkigt som helst om alla i hela världen skulle tycka att Black Sabbath var världens bästa band eller om varenda karl på jordklotet skulle börja onanera så fort dom får se Lee Aaron på bild.

I mina öron är debuten med Black Sabbath bland det sämsta jag hört alla kategorier, men naturligtvis har jag respekt för de som tycker att den är det bästa som hänt musikhistorien. När det gäller Black Sabbath så har jag i många, många år haft svårt för plattorna med Ozzy även om det börjar släppa på vissa håll. Perioden med Ronnie James Dio är klockren och även "Born Again" med Ian Gillan på sång är helt okej. För mig blev dock Black Sabbath intressanta i samband med att jag hörde låten "The Shining" på Rockbox. Plattan heter "The Eternal Idol" och året var 1987. Nu ska i ärlighetens namn erkännas att så mycket mer bra än nämnda "The Shining" finns det inte på plattan.

Uppföljaren däremot är bland de tio bästa plattorna som släppts någonsin. "Headless Cross" är en skapelse som aldrig hade funkat med Ozzy Osbourne på sång. Detta är Tony Martins så kallade magnum opus. Här visar han vilken fantastisk sångare han är. Och nog fan innehåller även denna platta de tunga riff som Tony Iommi är välkänd för. En av tidernas bästa trummisar Cozy Powell finns också med i bandet vid tidpunkten för denna platta. Precis allt med "Headless Cross" är bättre än Sabbaths 70-tal med Ozzy på sång. Till de som inte tror mig så råder jag er att låna ett öra till titelspåret, "Devil & Daughter", "Black Moon" eller den fantastiska "When Death Calls".

Ni får mer än gärna tycka att jag har helt fel i mina tankar och funderingar, men kalla mig inte dum i huvudet för det. De som gör det (tro mig de finns) måste leva ett oerhört inskränkt liv där bara de själva existerar.

Vi säger så.