Äntligen dags!

Det finns saker som berör och så finns det Leksands IF. Detta lag inte bara berör utan perioden från den 12 september tills det att kvalserien är färdigspelad så är det endast Leksands IF som gäller. Det finns de som inte förstår tjusningen med ishockey och dessa personer kan inte förstå varför jag och många andra kliver in i vår bubbla framåt september månad varje år. När farsan säger att "de spelar väl ändå fast inte du tittar" så får han en blick som skulle kunna döda ifall den är fäst tillräckligt länge.

Att det sen kommer in kunder på jobbet och påpekar att vi måste minsann visa sympati även för Mora eftersom det laget också kommer från Dalarna kan göra mig totalt vansinnig. Att hålla på Mora är en sak. Att ha sympatier för både Leksand och Mora är något helt annat. Det är ungefär som jag skulle handla även på ICA och Hemköp för att jag måste sympatisera med de övriga inom livsmedelsbranchen. Hockey berör många och jag är en av de människor som blir oerhört engagerad i denna sport.

Nu backade hockeyallsvenskan och helt plötsligt är NHL-spelare välkomna till vår serie vid en eventuell lockout. Och även fast jag har ljuvliga minnen senast när det var lockout. Francis Bouillion och Michael Ryder kom till Siljans södra strand och förgyllde livet för oss hockeysupportrar. Två hjältar (med stark anknytning till Edmonton Oilers) i form av Shawn Horcoff och Daniel Cleary spelade vid Siljans norra strand i Mora som då spelade i elitserien. Min förhoppning denna gång är att det INTE blir någon lockout. Dels så är jag en total NHL-nörd som älskar den ligan och dels så ser jag helst inga NHL-spelare i allsvenskan av rent egoistiska skäl. De skälen stavas att Leksand ser ruskigt bra ut på papperet där endast två spelare är nya om man jämför med förra säsongen. Jag tror på kontinuitet och ska det in spelare på korttidskontrakt så kan allt vad kontinuitet heter snart spricka.

Premiär onsdag kväll i Leksand. Motståndet är nykomlingar från Karlskrona och matchen vinner Leksand med 5-2.

Vi säger så.