Husdjur!

Att ha fyra katter är denna årstid som att ha fyra stycken trotsiga barn som fullkomligt struntar i alla regler. Eftersom det börjar bli kallt ute så håller dom sig inne den mesta tiden av dygnet och jag antar att är man katt så blir det tråkigt i längden. Vilken tur då att man har tre "kompisar" att leka med. Det är ungefär som ett fotbollslag i åldern 6-8 år skulle dundra fram när dom sätter fart. När det dessutom ligger en hund och vrålskäller så fort en katt närmar sig hennes plats så förstår ni att det blir sällan tråkigt på Ägovägen i Sunnansjö. Tidigare i kväll så låg en av katterna i soffan och sov och då fick en annan katt tråkigt så han tyckte att det var läge att hoppa på och skoja lite med den som sov. Det slutade med att båda försvann ut från vardagsrummet. Samtidigt ska sägas att dom är rätt trevliga att ha också.

Alice Cooper har också husdjur under sina konserter och det är en boaorm. Denna tisdag tänkte jag plita ner några rader om Alice Coopers senaste platta "Welcome 2 My Nightmare". Som brukligt är tankarna gjorda efter endast en genomlyssning. Jag vill börja med att föra till protokollet att jag kan vara den enda hårdrockare i världen som ännu INTE hört plattan "Welcome To My Nightmare" i sin helhet. Den släpptes 1975 och nu är uppföljaren här med en liten trevlig ordvits i titeln. Nya plattor som innehåller så många som 15 låtar brukar i mina öron inte hålla hela vägen och detta är inget undantag även om det jag hör gör att jag tänker lyssna på plattan fler gånger. Öppningsspåret "I Am Made Of You" är riktigt bra och tanken smyger sig på att jag önskar att resten av plattan ska hålla samma klass. Nu blir det inte så utan det sjunker rejält redan i andra låten "Caffeine" för att sedan skjuta fart igen i låten "Last Man On Earth" där Alice Cooper nästan flörtar lite grann med det som vi så populärt kallar dansbandsmusik.

En av 2011 års häftigaste låttitlar hittas på denna platta och den heter "Disco Bloodbath Boogie Fever". Tyvärr håller den ingen vidare klass utan den tillhör det svagaste på plattan tillsammans med instrumentala "The Underture". Instrumentala låtar är ett gissel enligt mig och en artist som Alice Cooper ska inte ha instrumental musik på sina plattor. Slutligen måste jag slå ett slag för "Ghouls Gone Wild" som doftar gammal hederlig rock och där refrängen sätter sig omgående. Slutbetyget blir 5,13 för denna platta.

Tidigare Recensioner:
Bad Habit- Atmosphere (4,84)
Benedictum- Dominion (5,38)
Bloodbound- Unholy Cross (5,54)
Bullet- Highway Pirates (4,90)
Burzum- Fallen (5,28)
Amaranthe- S/T (5,25)
Cavalera Conspiracy- Blunt Force Trauma (6,00)
Agnostic Front- My Life My Way (4,69)
Avantasia- The Flying Opera (Live) (4,94)
Axenstar- Aftermath (5,80)
Children Of Bodom- Relentless Reckless Forever (5,11)
Arch Enemy- Khaos Legions (5,21)
Alestorm- Back Through Time (4,63)
Black'n Blue- Hell Yeah (4,76)
Anvil- Juggernaut Of Justice (5,66)
Crowbar- Sever The Wicked Hand (4,66)
Danger Avenue- Long Overdue (4,25)
Deicide- To Hell With God (4,60)
Destruction- Day Of Reckoning (5,00)
Autopsy- Macabre Eternal (4,16)
Black Stone Cherry- Between The Devil & The Deep Blue Sea (5,26)
Bon Iver- S/T (3,20)
Black Country Communion- 2 (6,18)
Bonafide- Fill Your ead With Rock - Old, New, Tried & True (4,16)
Axxis- 20 Years Of Axxis Live (5,36)
The Answer- Revival (5,58)

Vi säger så.