fredag 15 juni 2012

Vila i frid du fina hund!

De senaste veckorna har vi slitits mellan hopp och förtvivlan här hemma. Hunden vars namn för övrigt var Whiskey kom hem från mormor och mådde dåligt. Hon hade kräkts en hel del och allmäntillståndet var sådär helt enkelt. En tur till veterinären och diagnosen var en vanlig maginfluensa. Nu ska det sägas direkt att det syntes fläckar på röntgenbilderna som inte med exakthet kunde säkerställas utan ultraljud. Det som var positivt var att livmodern var okej.

Det gick ett par veckor och det blev ingen förbättring utan vi märkte snarare att Whiskey blev mindre och mindre för varje dag. Hon ville inte äta och det var i och för sig ingen nyhet för hon har alltid varit speciell med maten och ätit när hon själv tyckt att det var dags. Nu var det dock oroande för hon åt inte någonting. Inte ens pannkaka smakade. Det blev ny tur till veterinären i onsdags och då konstaterades att hennes levervärden var så höga så de gick inte att mäta samtidigt så hade hon 40,3 graders feber. Infektioner på hundar kan visst göra att levern blir lidande, men den kan stabilisera sig själv med hjälp av specialkost.

Vi försökte få i henne denna mat samtidigt som vi krigade för att få i henne penicillinet. Hon åt ingenting av specialkosten och har egentligen inte ätit någonting på hela denna vecka. Hon slutade även dricka vatten och när Lisa kom hem från jobbet fredag morgon så var hon i princip redan borta. Hon andades tungt, ögonen började bli grå, hon var helt orkeslös och det droppade blod blandat med avföring från hennes ändtarm. Det var inget annat att göra än att ringa veterinären och på fredagsförmiddagen fick hon somna in. Samtidigt som det varit en oerhört sorgsen dag så vet vi att hon har det bättre nu för vi kan bara föreställa oss de plågor hon gått igenom de senaste veckorna. Vad det egentliga felet var vet vi inte, men organ efter organ slogs ut i hennes kropp och hon hade garanterat inte klarat sig igenom fredagen.

Vila i frid nu du fantastiska hund som kunde vara fruktansvärt tjurig ibland, men som oftast var fruktansvärt underbar. Oj vad jag kommer att sakna skället som välkomnade våra besökare. Jag kommer att sakna hennes oförtröttliga jakt på pinnar när vi var ute och gick i skogen. Jag kommer att sakna denna hund något så fruktansvärt.
Vila i frid Whiskey.

Vi säger så.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar