Spelledigt!

Som vanligt på jobbet så kommer de in som absolut inte är intresserade av ishockey. De vet också att jag är lite småintresserad så efter att ha hört resultatet på radion eller televisionen alternativt läst det i tidningen så kommer de in när Leksand fått stryk och frågar om jag är knäckt. Sen lägger dom till sådär lite klämtjäckt "hö hö hö". Till er idioter säger jag bara att skaffa er en hobby för ni vet att ni har inte skuggan av en chans om vi ska börja diskutera. Jag sänker er direkt genom ordets makt. Det finns nämligen människor som tycker att jag är duktig på att prata :)

Sen finns det naturligtvis också personer som är intresserade och vet vad de talar om och en diskussion kring ämnet ishockey med en intresserad person kan vara bland det trevligaste som finns och då oavsett vilket lag vederbörande håller på.

Kyrkor är lite häftigt och idag ska vi bege oss norrut på vår resa som startade i Karbenning för massor med veckor sedan. Annefors kapell besökte vi förra veckan och nu tar vi oss till Alfta där grunden för kyrkan lades senhösten 1765. Invigningen skedde 1770 och den 23 maj 1793 eldhärjades kyrkan och nästan all inredning förstördes. Murarna och valvet skadades dock inte så mycket så de kunde repareras. Återuppbyggnaden av kyrkan var klar under 1790-talets sista år och i slutet av 1800-talet gjordes en fullständig omgestaltning av interiören.

Altartavlan som föreställer Kristi uppståndelse är en kopia av F. Westins högt skattade altartavla i Jakobs Kyrka, Stockholm. Kopian utfördes 1840 av S.A. Blombergsson. De två sockenborna Olof Brunk och Pehr Tulpan gjorde 1815 predikstolen. En ljusstake av mässing från 1600-talet kan nämnas. Den är prydd med ett senmedeltida processions- eller relikkors. Den 3 augusti 1958 återöppnades kyrkan i Alfta efter en genomgripande restaurering av interiören. Toaletter och väntrum tillkom i kyrkans bakre del år 1980.

Om kyrkan i Alfta kan man läsa på sid 72 i boken Våra Kyrkor som är utgiven av Klarkullens Förlag.

Vi säger så.