I morse när jag gick upp så klappade jag en av våra katter som de senaste veckorna inte varit sitt rätta jag och i ärlighetens namn har han blivit sämre och sämre för varje dag. På eftermiddagen var Lisa och tjejerna in med katten till veterinären där det konstaterades trolig cancer i lymfan. Medicinering och specialfoder kunde ha gett katten max tio veckor till och eftersom vi inte kan tänka på oss själva utan måste tänka på katten så tog Lisa beslutet att avliva honom. Det som hon då tyckte var lite otäckt var att när hon tagit beslutet så lägger sig katten ner precis som han tackar att han nu ska få somna in.
Johnnie Walker heter katten och han har alltid varit Fannys katt och hur förklarar man egentligen för en åttaåring att man måste ta bort hennes älskade katt? Vi hade haft detta på känn i några dagar så vi hade pratat med både Fanny och Molly om att det kanske, kanske skulle bli så här. Dom var jätteduktiga och i morgon ska "Jonne" få lägga sig och vila i hallonbusken på gården. Det var hans ställe.
Det är alltid helt värdelöst när ens husdjur tas ifrån en och när det dessutom sker via sjukdomar så känns det än mer värdelöst. Men vi får trösta oss med att han inte har ont längre och han kommer att få det bra i sin älskade hallonbuske.
Vila i frid Johnnie Walker.
Vi säger så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar