Grisen Lusth har varit i Leksand!

Det här inlägget skulle handla om att Erik Hanses fick hålla nollan och att Jacob Blomqvist fick göra hattrick inför 6500 åskådare. Det blev i stället att handla om något helt annat. Snön har kommit till Dalarna och att det kom 5687 åskådare är egentligen smått fantastiskt med det väglag som rådit under fredagen. Tyvärr så verkade det som om spelarna hade sladdat ordentligt på väg till hallen för denna fredagskväll så fick dom inte bara stryk av Malmö utan laget fick också storstryk av klacken. Det måste som spelare kännas ohyggligt frustrerande att höra sin publik hela tiden, men inte kunna prestera på det sätt man vill. Denna kväll är det kunnandet det falerar på samt att Malmö hade en målvakt som var hur bra som helst och en köttmur bestående av fem man som stod uppradade så fort Leksand gick till anfall.

En annan sak som är jävligt frustrerande för oss supportrar är det faktum att vi skriker in en reduceringspuck i andra perioden. Leksand får därefter ett Power Play och 2-2 hänger i luften när Erik Hanses gör en jättetavla så Malmö kan gå ifrån till 3-1. Naturligtvis går luften ur oss på norra i det läget även om vi kommer tillbaka och manar på de våra ända fram till 15.07 i tredje när Alvarez gör 4-1.

Halva serien är nu spelad och detta är bara en match av sammanlagt 52 och visst kommer Leksand att studsa tillbaka igen. Jag sitter här och gnäller samtidigt som laget trots allt leder serien, men jag tycker jag har rätt att ställa en hel del krav på dessa spelare. Vår klackledare "Flamman" sa efter Alvarez mål att är det så här Leksands IF ska göra reklam för sin ishockey så kommer det inte att komma så många åskådare i framtiden. Sen har jag allvarliga funderingar på att hålla mig hemma när Leksand möter lag som Malmö. Och det av den enkla anledningen att Erik Hanses har inte varit bra i någon match jag sett live ännu. Det sprids returer hela tiden och en allmän osäkerhet kan skymtas. Mot Örebro däremot när jag jobbade hade Hanses visst varit hur bra som helst.

Och eftersom Leksand inte ens var nära i denna match kan man inte bli speciellt upprörd över Mats Lusth heller när han säger att Leksand är en jävla skithåla.

Vi säger så.

Smällen i Karlskrona!

Det fanns en kvinna i min bekantskapskrets för några år sedan som var väldigt angelägen att skaffa en karl. Det kom fram förslag att denna kvinna skulle starta en klubb vid namn DSK (Desperata Singelklubben). Numer har denna kvinna både skaffat karl och barn och lever ett gott liv i en förort till Stockholm.

Och när vi ändå är inne på just Stockholm så startade mardrömmen om i kväll för stadens stolthet (enligt de själva i alla fall) Djurgårdens IF. Efter tre raka segrar där bland annat Leksand pulvriserades på hovet så var förhoppningen att marschen mot elitserien kunde påbörjas på allvar med nytt självförtroende och en ny tränare där det redan kallades för Zabeleffekten. I kväll hamnade laget på ruta ett igen.

Laget åkte ner till Karlskrona och skulle där ta tre nya poäng mot särklassiga jumbon i hockeyallsvenskan. Det sket sig rätt rejält om man säger så. Efter en period var ställningen 0-0. Efter två perioder hade Gabriel Landeskog fått lite smällar av Karlskronas målvakt Timo Leinonen så att han blödde i ansiktet. Dessutom var ställningen 5-0 (FEM MOT NOLL) till jumbon och dessa mål producerades inom loppet av åtta minuter och femtioåtta sekunder. När slutsignalen gick så stod det 5-2 på resultattavlan och Karlskrona hade minskat glappet till Djurgården och är nu endast 22 poäng efter.

Vid den här tiden i morgon så är förhoppningsvis Leksand 19 poäng före Djurgården och då är halva serien spelad. Bokslutet efter halva serien gör jag efter fredagskvällens match mot Malmö.

Djurgården ska för övrigt upp till Haparanda på lördag och möta Asplöven. Ett Asplöven som halkade in i hockeyallsvenskan på ett bananskal och som efter lördagens match kan vara endast sju poäng efter starka stolta Djurgården. Och då är halva serien spelad.

Vi säger så.

Talisman- I'll Be Waiting!

Onsdagen den 28 november 2012 har varit en dag där jag varit ledig från jobbet. Kvällen spenderades som den brukar på onsdagar. Vi träffas några stycken och lyssnar på musik i listform och dagens lista toppades av Mötley Crüe och deras klassiker "Shout At The Devil". Varje vecka detta år har vi även något som kallas veckans Gary Moore och idag var det den fantastiska "After The War" som spisades. Andra band som fick plats denna onsdag var bla Kiss, Iron Maiden, Pretty Maids, Queen, Tesla, Tool mfl mfl mfl.....

En annan sak som är värt att notera denna dag är det faktum att jag hämtade min bil på bilverkstaden där den stått mer eller mindre hela detta år som det känns. Det var fantastiskt skönt att hämta bilen och åka till Borlänge utan att den hackade eller betedde sig underligt. Det var spätta i den gamla Bettan igen och på fredag tar den mig och tjejerna till Leksand för lite ishockey där Malmö ska få sig en åktur. När jag satt i bilen så lyssnade jag på Talismans debut och det slog mig att hade bandet ställt upp i melodifestivalen 1989 med låten "I'll Be Waiting" så hade dom sopat banan med samtliga konkurrenter. Det kan vara en av de bästa låtar ett svenskt band släppt någonsin alla kategorier. Talisman- I'll Be Waiting

Jag vet att på den tiden så fick man inte sjunga på engelska i den svenska uttagningen, men det jag gör nu är att leka med tanken. Debutplattan med Talisman som släpptes 1990 är en sjukt bra platta och i mina öron så hamnar den 3:a på listan över det årets bästa album. Endast Damn Yankees- S/T och Ratt- Detonator är bättre plattor. Jag är oerhört glad att jag såg Talisman på Sweden Rock 2007 för den 21 juli 2009 hittades bandets grundare Marcel Jacob död i sitt hem. Han blev 45 år.

Vi säger så.

Serieledning igen!

Att lägga ner en skola är aldrig speciellt kul. Att kämpa för en skolas överlevnad där man går vinnande ur striden är betydligt roligare. I Sunnansjö kämpade vi för ett par år sedan för vår skola och det gick så långt så ansökan om friskola var ifylld och skickad till skolverket. Nu drogs den tillbaka för kommunen ändrade ståndpunkt och skolans existens är nu inte hotad med tanke på antalet barn som blir fler och fler för varje år.

Varför tar jag då upp detta? Jo det är så att Leksands kommun har beslutat att stänga högstadiet på Insjöns skola och eleverna ska få flytta till en annan skola. Jag har full förståelse om föräldrar och elever är upprörda över detta, men det är knappast Leksands IF's fel att skolan i Insjön läggs ned. Visst beslutade kommunfullmäktige på samma möte att gå in med sammanlagt 33 miljoner i Leksands IF under en period av tio år, men det här har ingenting att göra med nedläggningen av skolan. Visst sticker det i ögonen på folk att kommunen hjälper Leksands IF även denna gång, men som jag ser det så har dom inte mycket val. Hockeylaget är det överlägset starkaste varumärke som finns i kommunen och en konkurs för Leksands IF skulle långsiktigt kunna sänka hela kommunen. Därför har jag full förståelse att kommunen går in och hjälper till. Vad jag däremot hoppas är att kommunen denna gång har krav på Leksands IF. Det ska inte spridas pengar till höger och vänster och köpas in spelare för snabb framgång. Historien visar med all önskvärd tydlighet hur det har gått. Som jag skrev i går så är kontinuitet något som Leksands IF tagit tillvara på denna säsong och Tommy Salo har gjort ett jättejobb i scouting av de nyförvärv han är ansvarig för samtidigt som tränarduo Appelgren/Hellenberg lyckats få spelarna att dra åt samma håll.

Nu är dessutom laget i ensam serieledning igen efter en blytung seger borta mot BIK Karlskoga med 4-3. Ryno, Bergenström, Hurtubise och stekhete Raffl är målskyttarna i denna match. Att vinna borta mot seriens bästa hemmalag tyder på klass och det är ytterligare ett bevis på att kontinuitet inte är så tokigt. Vi ska tänka på att Filip Forsberg, Gabriel Karlsson och Pelle Prestberg står utanför laget just nu på grund av skador.

Om vi återgår till kommunens beslut så är det oerhört fascinerande att se hur andra lags supportrar reagerar. Att som supporter till Malmö börja grina över denna historia är att skjuta sig själv i foten. Hur mycket problem har inte den klubben haft med pengar och hur mycket har inte den klubben myglat och fuskat genom åren genom att låta spelare bo i Danmark samtidigt som dom spelar hockey i Sverige. På fredag tar Leksand emot Malmö hemma och de 12-0 som Leksand har på de två senaste får gärna ökas på och det rejält.

Jag gläds med Leksand och segern mot BIK Karlskoga. Jag hoppas att eleverna på Insjöns högstadium också kan göra det för det är knappast Leksands IF som sett till att dom är tvungna att byta skola.

Vi säger så.

Tre gånger J!

Moral är något som Leksands IF visat brist på tidigare år. Att vika ner sig har det inte varit brist på dock och därför känns Leksands IF säsongen 2012/13 som något vi fans inte upplevt på många, många år. Om vi vrider tillbaka klockan två säsonger så går laget inte ens till kvalserien. Tomas Kollar är kapten och lyckas inte bära laget på sina axlar mycket tack vare en skada. Jesper Ollas är fortfarande kvar och stärker ytterligare sin ställning som en ikon i föreningen Leksands IF. Jens Bergenström trampar runt i hörnen och det händer inte mycket. Patrick Galbraith heter målvakten som ger ojämnheten ett ansikte där han ena stunden gör tidernas räddning för att i nästa byte släppa in en otroligt billig puck. Den här säsongen är den överlägset dystraste jag upplevt sen jag på allvar började intressera mig för Leksands IF i slutet av 80-talet. Leksand fick spela förkval och där förlorade man bland annat två matcher mot Mora och en mot Västerås. Ingen kvalserie med andra ord.

Förra säsongen började det hända lite positiva saker. Tommy Salo kom in i stormen mitt under säsongen 2010/11 och han fick börja med att köpa ut kontrakt vilket aldrig är optimalt. Eric Moe skickades ut i kylan och hamnade till slut i Sundsvall på lån. Tomas Kollar valde pengarna i Malmö och Jesper Ollas valde elitserien och Brynäs (blev senare svensk mästare och det var han värd). Salo köpte in Jens Holmström från Oskarshamn och Erik Hanses blev tidigt utsedd till förstemålvakt. En österrikare vid namn Michael Raffl hittades och en viss Mattias Timander blev nobbad av HV71 och hamnade i stället i Leksand. En liten retsticka vid namn Tobias Forsberg hittades i Västerås och en stor hockeyartist vid namn Johan Ryno kom under säsongen från Oskarshamn. Kvalserien blev det och det utan förkval och i denna kvalserie bröts en viktig spärr. Leksand vann nämligen premiären mot Örebro och kvalseriens premiärmatcher har varit en mardröm för Leksand tidigare. I match två ligger man under hemma mot Timrå (0-2) och är ett stolpskott från Bergenström med mindre än två minuter kvar från att vinna matchen med 3-2. Nu vann i stället Timrå matchen efter ett mål i förlängningen, men vad hade hänt om Leksand haft sex poäng efter två matcher? Det får vi aldrig veta. Det som vi däremot vet är att en viss Jacob De La Rose i allra högsta grad hjälpte till att skicka ner Djurgårdens IF i hockeyallsvenskan. Datumet var den 31 mars i år och för er som vill friska upp minnet bjuder jag på denna länk: Leksand-Djurgården 2-0

Och denne Jacob De La Rose har fortsatt sin utveckling, men framförallt så har Leksands IF denna säsong något som kallas kontinuitet. Endast två nyförvärv plockades in till denna säsong och dessa två herrar har Salo scoutat väldigt väl för båda har spelat oerhört framträdande roller hittills. Kevin Kapstad plockades in från den tyska andradivisionen och Pär Edblom kom från seriekonkurrenten Örebro. Pär Hellenberg plockades in som tränare bredvid Appelgren och en matchplan har funnits sen premiären mot Karlskrona (5-1). Tålamod är något som borgat för framgång för Leksand har hamnat i underläge i många av sina matcher och det har visats en fantastisk moral i vissa matcher när underlägen inte bara har ätits ikapp utan det har även slutat med trepoängare i slutändan. Det som sitter närmast på näthinnan är matchen mot Örebro i lördags när underläget är 0-2 innan Tre Gånger J slår till. Jens Bergenström trampar runt i hörnet och denna gång trampar han vidare in på kassen och krigar in 1-2. Jon Knuts kommer fri i ett numerärt underläge och lägger in pucken mellan Stefan Ridderwalls benskydd. Slutligen så bryter Jacob De La Rose in med tio minuter och hänger in pucken som betyder 3-2. Tålamod, lite tur och en jävla massa vilja symboliserar Leksands IF just nu. Jag har kritiserat Erik Hanses för han har inte varit i sin bubbla ännu som han var i nästan hela förra säsongen. Och att kritisera målvakten när laget ändå är i delad serieledning känns som ett riktigt I-landsproblem. Hanses får gärna glida in i sin bubbla i morgon när det är seriefinal i Karlskoga mot BIK Karlskoga.

Trots att ekonomin inte är den bästa så är tron på laget tillbaka och att Anders Doverskog är rätt man att få skutan på rätt köl igen tvivlar i alla fall inte jag på. Det känns som cirkeln slöts när Anders blev klubbdirektör. Hans far Björn gjorde nämligen ett jättejobb som ordförande för Leksands IF i slutet av 80 och början av 90-talet.

Vi säger så.

Landslagsuppehåll!

Tre Kronor är visst ute och skämmer ut sig igen i någonting som kallas för Karjala Cup. Precis som vanligt så är detta helt ointressant och en annan får i stället gå här hemma och vänta i över en vecka på nästa match för laget som betyder något. Det enda positiva med årets Karjala Cup är att Mattias Timander nu är tillbaka i full träning efter sin förkylning. Tätt med matcher nästa vecka med Mora borta på tisdag och Oskarshamn hemma på onsdag. Timander är en klippa som alla lag skulle behöva.

Marcus Nilson har visst grinat om att kontraktet med Djurgården inte sas upp på rätt sätt. Därför har han krävt DIF på närmare en miljon kronor. Jag ska nu citera en kille vid namn Nicklas Nilsson som har Djurgården som favoritlag. Han summerar nämligen soppan kring Marcus Nilson på ett bra sätt:

"Dåligt hanterat av DIF från första början, man ska inte behöva hamna i en sån här situation.

Dock måste jag säga att Nilsson nu bara ska hålla käften och hålla sig borta. Han tog inget som helst ansvar som kapten och gömde sig bakom andra när det började blåsa snålt. Efter NHL-försöket togs han tillbaka med öppna armar och gavs ett C för att sedan underprestera å det grövsta och bara skylla ifrån sig. Fy fan".

Trevligt med seger för AIK i Europe League och det känns som dom tjänat ihop till denna trepoängare efter att ha varit nära i tidigare matcher mot både PSV Eindhoven och Dnipropetrovsk. Nu väntar ödesmatch mot Napoli på Råsunda.

Vi säger så.

Mercyful Fate!

Den danske hårdrockshjälten King Diamond har släppt massor med musik dels under namnet King Diamond och dels under namnet Mercyful Fate. De senare har jag upptäckt på allvar de senaste dagarna. Det känns lite som julafton när man upptäcker att ett band är förbannat bra och när det dessutom handlar om ett band som har en karriär som startade när undertecknad började lyssna på hårdrock så känns det ännu bättre. Mercyful Fate når inte upp i samma klass som Pretty Maids så det handlar inte om Danmarks bästa band, men man vet aldrig vad som händer om jag fortsätter botanisera i bandets musik.

Inventering på jobbet idag och det är alltid en upplevelse.

Uppehåll i hockeyn och Leksand i serieledning. Jag läste i NLT att Appelgren vill ha fyra domare. Det finns tyvärr inte tillräckligt med bra domare i Sverige så att det blir bra standard i matcherna. Det är horribelt att Jon Knuts inte får tackla utan att bli utvisad och det är lika illa att domaren ändrar sig efter matchen och säger att det var nog inte boarding trots allt. Tänk om det vore så enkelt att domarna i NHL kunde komma över och döma svensk hockey. Då skulle vi inte ha några som helst problem.

Vi säger så.

Leksand X 2

Sista matchen innan uppehållet kan sammanfattas som en rätt så trist historia. Ingen skugga ska falla över Södertälje, men i ärlighetens namn så skulle Leksand stängt även denna match i ett tidigt skede. En storspelande Sebastian Idoff i SSK's mål ville dock annorlunda. Det är inte ofta jag riktar kritik mot domare, men Mikael Holm hade inte en av sina bästa dagar. Till hans försvar ska sägas att han var lika kass åt båda hållen och det var naturligtvis ett felaktigt dom slut som avgjorde matchen i förlängningen. Att ishockey är en fysisk sport vet alla om och när Jon Knuts tacklar en back i Södertälje och blir utvisad så börjar inte bara Jon Knuts fundera utan det gör garanterat även spelarna i Södertälje. Matchen är dock historia nu och SSK har en bra form just nu och ett grattis kan jag kosta på mig. Nu uppehåll i nio dagar innan det är dags att bege sig till Siljans norra strand för årets andra daladerby.

När vi ändå befinner oss i Leksand så är det just denna kyrka som står som besökspunkt i veckans kyrkresa. Kyrkans nuvarande utseende härstammar från åren 1709-1715. Kyrkan som är från medeltiden drabbades av en brand 1709 som förstörde tornspiran och hela yttertaket. Mot den norra delen av kyrkan byggdes ett nytt sidoskepp som gjorde att det blev ett femskeppigt kyrkorum. Tillsammans med nya tak så uppfördes också centraltornet med den välkända lökkupolen.

Sannolikt byggdes den första stenkyrkan i slutet av 1200-talet och under dess golv finns rester av en träkyrka som troligen uppförts i stavkyrkostil. En restaurering skedde på 1890-talet och då dekorerades väggar och valv med målningar med den tidens smak och stil. Dessa överkalkades tio år senare och då sattes även glasmålningarna in i korets fönster. Predikstolen som byggdes 1622 moderniserades 1756 av bildhuggaren Olof Gerdman från Stockholm. Den dekorerades i rokokostil. Denne Olof hade tre år tidigare gett altaruppsatsen dess nuvarande form.

Informationen är hämtad från boken Våra Kyrkor från Klarkullens Förlag och just Leksands kyrka kan man läsa om på sid 277.

Vi säger så.